När orden har gått i träda – då längtar jag efter skrivkramp. Jag längtar efter att det strömmar ord ur fingrarna nästan som av sig självt, det porlar, det hoppar och studsar och fram växer den ena sidan efter den andra i en hastighet som får mina armar att domna.
Nåja. Skrivkramp har jag inte haft sedan jag pluggade på universitetet och antecknade för hand allt vad föreläsaren sa. Med penna alltså. Tills man hade små röda inbuktningar mellan pek- och långfingret och hela armen skrek av utmattning.
Nä, ingen skrivkramp här inte. Orden har gömt sig – ordträda råder. Jag tycker bättre om mitt ord ordträda än det korrekta skrivblockering. Hur tråkigt låter inte det va? I ordträda anas en ljus framtid precis som med åkern som fått ligga i träda för att ge en bättre skörd nästa år.
Om man följer alla skrivråd vid akut ordträda så ska man sätta sig ner och skriva. Punkt. Liksom tvinga sig själv, så löser det sig. Sa käringen som sket i vasken. Hmm. Det funkar inte. Jag börjar istället göra konstiga saker.
Det vanliga är att jag sitter framför datorn och försöker och lider, försöker och lider, skriver ett ord här, ett stödord där och vips så är jag på Facebook och hittar en massa roliga saker att läsa. Ajabaja. Jag tar mig i örat, åter till texten.
Men på något magiskt vis har jag hamnat i köket, febrilt letande efter något gott att tugga på. Och visst behöver jag en fika. Den där blomman behöver ansas en aning, knappt synligt i och för sig, men i alla fall. Och just nu, kan absolut inte vänta, måste jag lägga ut en annons på Blocket. Mitt i fotograferandet av ärvda dukar med stora mönster kommer jag på att tvättmaskinen är i ett skriande behov av avkalkning, det kan inte vänta en sekund till. När jag ska börja med det, blev först tvungen att damma bakom några element, ser jag hur smutsig kanten på ovansidan är. Men herregud. Den måste rengöras NU.
Alltså hittar jag mig själv petande på en liten ynklig kant på tvättmaskinen med en tandpetare. Tandpetare?! Var fick jag det ifrån? Jag har aldrig i hela mitt liv städat med en tandpetare förut, utom mellan tänderna. Det känns inte helt friskt.
Det är det antagligen inte heller. Om man inte försöker kvalificera sig till städaprogram i tv. Det gör inte jag.
Frågan är hur mitt hem skulle se ut om jag inte drabbades av ordträda med jämna mellanrum. Vid närmare eftertanke vill jag inte fundera på det.
Istället kan jag fnittra åt sonens min när han kom hem och undrade varför vardagsrumsgolvet var täckt av dukar. Ordträda, förstås.
Lämna ett svar