Taggad? Jag?

Ett vykort damp ner i brevlådan. Undrar förresten varför man säger ”damp ner” om post? Det låter som om det vore något tungt, något som får brevlådan att skaka i sin grundval och flappra lätt hysteriskt med luckan. Löjligt – de flesta brev är ju lätta små saker.

Nu kom jag på avvägar (måste blivit inspirerad av Posten?) från det jag skulle berätta. Vykortet var från en när och kär som kom att tänka på mig när hennes blå landade på sagda vykort. Det föreställer nämligen …

image

… en igelkott. Eller snarare två.

Hrmpf, blev min reaktion. Jag fick lust att göra som Miss Piggy och sätta trynet i vädret, slänga bak håret och fnysa ljudligt och överlägset:
– Jag?! Taggig och vass som en igelkott?! Det var väl ändå inte snällt?!

Sen taggade jag ner och började tänka efter. En igelkott fäller ut taggarna om den blir rädd. Antagligen när den blir sårad också. Mina igelkottsbeteendekunskaper har sina gränser. Men om man är snäll mot den är den ju inte taggig. Precis så är jag. Och visst är den väl liiite söt?

Alltså. Miss Piggy fick springa och gömma sig. Men visst är jag taggad. Ibland och på olika vis.

Uppdatering: Jag står i duschen och schamponerar håret när bitarna faller på plats – jag har ju varit igelkott! Så klart. Det var en period på 80-talet som jag provade igelkottslooken fullt ut. Vad jag kommer ihåg är att det var en väldigt lättskött frisyr och att många ville klappa mig på huvudet.

image

Igelkottslooken på 80-talet.

 

19 tankar kring ”Taggad? Jag?

  1. Gunnel

    Du är taggad på ett mycket positivt sätt. Det yttrar sig i hejdlöst roliga inlägg när du går igång på helt banala saker. Du är suverän! Ha en jättetrevlig fortsättning på dagen.

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Åååh, tack för de orden! Nu blev den här grå, trista morgonen genast mycket roligare.
      Ha en fin dag du med.

      Svara
  2. Susan

    Igelkottar är ju så mysiga….Ta det som en komplimang och jag gillar när folk taggar till lite. Blir mer spännande då ju!
    Kram och ha en bra vecka!

    Svara
  3. Tjejsnackaren

    Taggad är du – men inte taggig! Så där, då var den saken utredd och vi kan gå vidare till min lilla igelkottsvers som jag tycker är lite gullig. Så här går den:
    Igelkotten också kan
    fastän hur, det undrar man.
    Visst är den söt 🙂
    PS Är jag den enda som gick totalt opåverkad igenom hockeyfrille-eran? 🙂

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Hockeyfrilla?!?! Nä du Gunilla, det är när man har långt i nacken och kort uppe på skallen. MacGyver typ.
      Fast versen var söt, tack för den 🙂

      Svara
  4. Hörni

    Haha så där har jag också sett ut! 🙂 Dottern, nio månader, blev rädd för mig när jag kom hem från frisören. Får vara glad att hon inte utvecklade en livslång igelkottsrädsla där.

    Svara
  5. Veiken

    Det är absolut inte det sämsta att jämföras med en igelkott! Taggar måste man och sedan tagga ner i lugn och ro! Så söta dessutom! Fint igelkottskort! 🙂

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Undrar varför just du hamnade i skräpposten? Ingen annan har gjort det. Skumt. Nu är det åtgärdat i alla fall.

      Nej, jag har förstått att det är helt okej att jämföras med en igelkott. Mer än helt okej 😉

      Svara
      1. Veiken

        Av någon anledning så hamnar jag rätt ofta som skräptant! När jag besöker någon med WP och att det är en ny bekantskap eller någon jag inte har besökt på länge! 🙁 Tack för att jag slapp sitta där längre! 🙂

        Svara
  6. Susanne P

    Igelkottar är sällsynta och fridlysta alltså är de såna vi gillar och vill bevara. Say no more! <3
    (ÄLSKAR dina inlägg!!! NU sa jag det ändå!)

    På 80-talet hade jag axellångt, permanentat hår med spretlugg.

    Kram

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Vad glad jag blir! Både över att du var superinne på 80-talet och att du sa det du inte tänkte säga. 🙂

      Kram

      Svara
  7. Ergo sum

    *skrattar* Ett fenomenalt sätt att tagga – och igelkottar påminner mig alltid om käre Ferlin. En av hans dikter går ungefär så här:

    ”Av ständig oro för stort och smått
    jag blev alltmera en igelkott.
    Gott folk som klampar min väg förbi
    de viskar ofta om hysteri.
    Och några talar om stämning
    och de moderna om hämning.
    Gott folk må prata vad helst dom vill:
    mej kryper ingen för nära till.
    Jag har en fullgod repertoar
    av tricks och konster till självförsvar.
    Jag önskar inte bli biten
    fast jag är konstig och liten.
    Ja, konstig är jag till övermått
    och en besynnerlig igelkott.
    Ty dessa spjut som jag sträcker ut
    har genomborrat mej själv förut.
    Så ber jag, vänligen, bara
    gott folk att låta mej vara.”

    Vackert, eller hur?

    Svara

Lämna ett svar till Veiken Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.