Ett vykort damp ner i brevlådan. Undrar förresten varför man säger ”damp ner” om post? Det låter som om det vore något tungt, något som får brevlådan att skaka i sin grundval och flappra lätt hysteriskt med luckan. Löjligt – de flesta brev är ju lätta små saker.
Nu kom jag på avvägar (måste blivit inspirerad av Posten?) från det jag skulle berätta. Vykortet var från en när och kär som kom att tänka på mig när hennes blå landade på sagda vykort. Det föreställer nämligen …
… en igelkott. Eller snarare två.
Hrmpf, blev min reaktion. Jag fick lust att göra som Miss Piggy och sätta trynet i vädret, slänga bak håret och fnysa ljudligt och överlägset:
– Jag?! Taggig och vass som en igelkott?! Det var väl ändå inte snällt?!
Sen taggade jag ner och började tänka efter. En igelkott fäller ut taggarna om den blir rädd. Antagligen när den blir sårad också. Mina igelkottsbeteendekunskaper har sina gränser. Men om man är snäll mot den är den ju inte taggig. Precis så är jag. Och visst är den väl liiite söt?
Alltså. Miss Piggy fick springa och gömma sig. Men visst är jag taggad. Ibland och på olika vis.
Uppdatering: Jag står i duschen och schamponerar håret när bitarna faller på plats – jag har ju varit igelkott! Så klart. Det var en period på 80-talet som jag provade igelkottslooken fullt ut. Vad jag kommer ihåg är att det var en väldigt lättskött frisyr och att många ville klappa mig på huvudet.
Lämna ett svar