Jag har aldrig ägt en våg. Folk har tyckt att det är konstigt. Inte jag. Jag har väl märkt på kläderna om det börjat dra iväg åt något håll, har jag resonerat och klämmigt utropat:
– Våga vägra vågen!
Men för några år sedan fick sambon en våg i födelsedagspresent. Häpna tittade på vi på den. Häpna dels för att han aldrig brukar få present av dem som gav honom den, dels för att han inte fyllde år då och dels för att han aldrig sagt att han skulle vilja ha en våg. Sedan dess har den stått i min klädkammare och samlat damm.
Så började jag 5:2:a och vips blev vågen bra att ha. Nästan oumbärlig faktiskt. Som en bästis. Resultaten skrevs noga in i kalendern. Kilona rasade i rask takt och vägningarna blev bästa mysstunderna. Jag 5:2:ade så det stod härliga till. Över julen körde jag min egen variant som bestod av 5 knäck och 2 ischoklad. Per dag. Typ, som barnen skulle ha sagt. Men mindre blev jag, konstigt nog.
Tills en dag då vågen inte längre visade den vanliga halvkilosminskningen på en vecka. Den måste ha gått sönder, tänkte jag. Nähä, det hade den inte alls gjort.
Aha! Jag har börjat slarva, blev min nästa sluga slutsats. Alltså blev jag mer noga (noga=totalnojig) vid vägningarna: av med klockan för den väger flera gram, bäst att torka håret för blött hår är ju självklart jättetungt. Men jösses, vad tänker jag på?! Jag kan ju inte ha de här tunga örhängena på mig – klart att jag inte har gått ner i vikt. Och förresten är jag nog lite kissnödig – bäst att gå på toa först. Nojorna stod helt enkelt i kö.
Exempel på fungerande våg. Dock utan vikt. Men ändå viktig.
Men inget hjälpte. Minskningen hade helt enkelt minskat, det var bara att bita i det krispiga salladsbladet och inse det. Vågens korta tid i strålkastarljuset var till ända och den fick återta sin plats i klädkammaren. Jag återgick till min nojfria Våga vägra vågen-attityd men fortsatte med 5:2.
Och där är jag nu. Lyckligt ovägd med för stora kläder. Blir tvungen att inhandla nytt – vojne vojne vad trist. Där var jag ironisk alltså. Men nu börjar vågbehovet komma smygande. Jag kämpar emot men det är som att det inte räcker att kläderna blir mer och mer tältaktiga. Skulle kanske ta en liten vägning idag?
Men först ska jag snyta mig. För jag är nog lite snorig.
Lämna ett svar