Fula människor

Det kom ett vykort igår. Du vet, en sån där papperslapp som man får i brevlådan av en liten man i en liten gul bil. Kan vara en kvinna också. Även större modeller existerar. Gemensamt så här års är att de har en kall högerarm med blåtonade fingrar.

Syrran var avsändare. Jag skrattade högt när jag läste texten:

– Jag tycker hon är ful som är så smal!

– Tänk om jag ändå vore lika ful som hon!

Krusidullan kom farande och ville veta vad jag skrattade åt.

– Det ska väl föreställa din moster och jag som sitter där, fnittrade jag.

– Nej mamma, ingen av de där två ser ut som du, sa Krusidullan allvarligt efter att noga ha skärskådat de två äldre något rundhyllta damerna.

Mammahjärtat (och fåfängan) svämmade över av lycka. Min älskade dotter tycker inte att mamma ser så gammal eller så fet ut. Hon är bara för underbar, tycker att mamma är fin. Det är kärlek det!

– Nä, för du har inte såna där konstiga ögon, sa hon.
Så där bara. Och så gick hon.

Säg den glädje som varar länge. Nja, lite längre än några sekunder tycker jag inte är för mycket begärt.

Avslutar med att säga att kvinnlig avundsjuka existerar. Precis som förmågan att driva med sig själv.


Kommentarer

17 svar till ”Fula människor”

  1. Hahahahaha…
    barnen är härlig, precis som jag skrev om våra barnbarn igår.
    Man blir så glad av deras sätt att tänka.
    Och jag tror nog att Krusidullan menade va hon sa, att hon tyckte att hennes mamma var fin och inte hade sådana där konstiga ögon.
    Så bra att hon inte såg storleken på damerna på kortet utan såg med barnets ögon vad som var fel ritat istället.

    Tjingelingen från Rantamor.

  2. Haha! Jag skulle gärna också vilja vara lite ful. Var du glad att du inte har sådana ögon. Du måste se det positiva. Kram

  3. Hahaha, barn har sitt eget sätt att ge ”komplimanger”!

  4. Hahaha..barn och fyllhundar pratar alltid sanning,sägs det 😉
    Och sanningen kan göra ont ibland 😉
    Kram!

  5. Ha ha ha ha ha ha! Den var fin den!

  6. Hahahaha!
    Dessa underbara barn.

    Som när mitt jobb sa till mej:
    -Åhhhh….du luktar så gott!
    -Jahaa…svarade jag lite stolt. Vad luktar jag?
    -Du luktar…fisk!

    Öhhhh….tackarrrr!

    Kram & trevlig helg.

  7. ”Hoppas du tycker att det är underhållande” skriver du under din profil. Det kan du sätta dig på bassängkanten, att jag tycker. Du är briljant Lotta. Från första meningen till sista. Sug i dig. Akta dig för kallsupar. Helgkram Bosse

  8. Ja du, ”från barn o fyllehundar får man höra sanningen” sa alltid min farmor.
    ha de Fia

  9. *ler* Touché! Eller som min Leon sa idag apropå tjejen i Mellodelfinalen med den lite trista sången Songbirds: ”Hon ser inte alls ut som 18 – hon ser mycket äldre ut!! Typ 20!!!” Errrrrrrr… jaaaaahaaaaa… 🙂

    Kram

  10. Haha – så härligt! (Förresten är jag säker på att du inte har en sån mun heller…;)

  11. fniss, barn är ljuvliga och det är ju från dem man får höra sanningen. ha en fin kväll. Åse

  12. Härliga ungar!!
    Det är ju inte alltför länge sedan det faktiskt var fult att vara smal. Och familjens förmögenhet mättes i damernas ”volanger” runt midjan.

  13. He, he… Jag minns fortfarande min mammas lite avmätta svar när jag som rätt liten tjej frågade henne inför hennes födelsedag om hon skulle fylla 37 eller 73. Jag ville ju skriva rätt på grattiskortet. ”37. Såklart!”

  14. Ursäkta men… HAHAHAHA!! 😀 Påminner mig om när jag var så där 27 och särbon 37 och han frågade en kompis lilla flicka hur gammal hon trodde att han var.
    – Ja så där 48 år, gissade flickan.
    Jag bröt såklart ihop av skratt. Tills särbon frågade hur gammal flickan trodde att JAG var…
    – 57, sa flickan med tvärsäker röst.
    Ridå…

  15. Jaha och hur gammal ska man behöva bli innan du ger dig till känna igen då?;)

  16. Hahaha! Av barn och dårar… 😉

  17. Det gäller att veta när man ska sluta lyssna på sina barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.