Jag tog ett extraknäck. Tanken var att jag skulle jobba några timmar lite då och då, avlasta en person vissa arbetsuppgifter. Ett gäng flugor skulle få däng samtidigt eftersom jag skulle slippa jaga frilansuppdrag och få tid över att skriva. Smarta jag.
HA!
Vad kan man säga? Jo, flugorna lever i högönskelig välmåga, irriterar, käkar kobajs och förökar sig.
Dag tre på extraknäcket blev kollegan sjuk. Så jag fick hela arbetsbördan, inklusive gamla surdegar, olösta problem och diverse annat skoj. Nu har jag jobbat hur mycket som helst – inte ens haft tid att blogga. Men Holy Moses – inte ens bloggat! Än mindre läst några andra bloggar.
När jag berättade för barnen om jobbet, att jag måste ha mobilen på varje dag mellan 05 och 21, att folk faktiskt kan ringa mig 05 ifall de är sjuka utbrast Kloker:
– Va?! Kan din jobbmobil ringa klockan fem?
– Ja, därför måste jag ha den på nattduksbordet, svarade jag. Och kanske hade jag en liten förhoppning om viss sympati.
– Stackars pappa! sa Kloker då.
– Vad menar du?! Stackars PAPPA??? halvskrek jag och misstänkte knäckansamling i mina hörselorgan.
– Jo, då blir ju han väckt och kanske blir vettskrämd av signalen!
– Är det inte mera synd om mig som måste gå upp och börja jobba då?! Än hade jag inte gett upp hoppet om att få lite sympati.
Jag ska inte trötta ut er med den märkliga förklaringen. Den slutade inte i min favör, kan jag berätta. Så, nu vet jag var skåpet står.
Man ska ju njuta av sommaren också, mellan jobb, logistikproblematik att hämta och lämna knoddar på diverse läger och sånt.
Pionerna har hunnit bedåra mig.
Stockrosorna börjar just slå ut.
Det här inlägget har jag petat fram på paddan. Rotera bilder på en padda – nja, inte det lättaste. Därför får stockrosen växa horisontellt. En världslig sak.
Just det ja, min dator har passat på att krascha också. Det är nog inte meningen att jag ska skriva just nu.
Att knäckas eller ej, det är frågan just nu. Men knäck är fortfarande gott.
Lämna ett svar