Kvinnan sitter rak i ryggen, rak i nacken. Endast hakan är något nedvinklad. I knäet ligger en inplastad bok, ovanpå en mjuk handväska. En bokcirkelbok. Jag ser inte vilken.
Hon är helt ovetande om att hon ska bli ett blogginlägg.
Hon ser tråkig ut. Tillknäppt. Klädd i enbart murriga färger, håret behöver en tvätt. Glasögonen var moderna för … nej, frågan är om de någonsin har varit moderna.
Hon är nog bibliotekarie. Eller administratör på Försäkringskassan. På hennes kontorsstol hänger alltid en brun kofta som hon brukar ha över axlarna. Så att hon inte ska sitta i drag.
Hon dricker en kopp kaffe på förmiddagen på jobbet.
Ett småleende drar snabbt över hennes färglösa kinder. Boken är tydligen smårolig. Jag ser fortfarande inte vilken det är.
Rutiner. Hon gillar rutiner. Skulle tycka det är helt ”crazy” att köpa hem en pizza istället för den fredagsmiddag som hon och maken alltid äter. Alltid har ätit. ”Men Arne, du äter alltid två potatisar! Varför skulle jag ha kokat TRE idag?” Skulle inte falla henne in att strunta i disken efter maten.
Tänk om hon visste att hon skulle bli ett blogginlägg. Att hennes förmodade diskvanor skulle bli svart på vitt.
Hon placerar bokmärket noga mitt i boken. Fäller ihop den. Hennes rörelser är invanda. Precisa. Inget yvigt. Armbågarna nära kroppen. Inte ta plats. Snabbt lägger hon ned boken i väskan, utan att ge mig en chans att se framsidan. Drar igen dragkedjan, ända till stoppet.
Hon är rädd om boken. Den ska ingen ficktjuv komma åt.
Oj. En dragkedja till. Som lika nogsamt dras till sin slutstation. Det måste vara en värdefull bok.
Oj igen. Handväskan har dessutom en slejf med knäppe. Som stängs lika noga som de två övriga stängningarna.
Nu blir jag riktigt nyfiken på boken, boken som är instängd, instängd, instängd. Precis som kvinnan såg ut att vara. Instängd i rutinerna.
Men hon log när hon var i bokens värld. Ovetande om att hon skulle bli ett blogginlägg.
————————————————————————————
Jag älskar att titta på folk. Ge dem yrken. Familjer. Intressen. Dialekter. Bakgrunder.
Genom att göra det göder jag min fantasi (frågan är hur mycket gödning den behöver?) och luftar mina fördomar. Sådana har vi alla. Den största fördomen är tron att vi inte har några fördomar.
Men shit vad jobbigt det måste vara att åka tunnelbana med mig.
Men det är ju väldigt intressant att betrakta människor. Så är det ju…
Jag är intresserad av mina medmänniskor, även av dem som jag tycker att bär sig ”fjompigt” åt. Det finns ju alltid en orsak till att vi är just dem vi är. Undrar hur andra ser på mig? En gång i förbifarten på väg ut från en buss, sade en man åt mig att jag såg förnäm ut. Det var ingen komplimang:). Han tyckte nog att jag såg ut som den värsta sortens högfärdsblåsa, om jag inte tog fel på tonen. Tänk att han behövde säga det också.
Men man lär sig ju alltid någonting nytt både om sig själv och andra bara med att betrakta. Människor är spännande!
Du skriver så himlafint, utifall att du inte visste om det redan
måndagskram
Du förnäm!? Han måste verkligen ha vaknat på fel sida.
Tack för din ord, de värmer!
Kram
Fedt indlæg 😀 Fordomme – uha det har vi alle. Så fordømmende, men herligt at have evnen til at kunne se folk på en mere nuanceret måde…gødning til fantasien.
Gad vide hvilken bog det hun læste – det kunne være én som sprænger fordommen i stumper og stykker… he he
Ha en dejlig mandag.
Kram
Haha! Tack! Jepp, fördomar har vi massor av. I alla fall jag. 😉
Ha en fin måndagskväll!
Visst är det kul att titta på människor lite i smyg, och det är svårt att inte fantisera lite. Skulle vara ganska kul att veta hur rätt man har egentligen….ifall man är en människokännare eller inte. Kram
Tur att det finns flera som jag. Nej, vänta nu. Det betyder att kanske andra fantiserar om mig! Nu blir jag nyfiken på vad de tänker … 🙂
Kram
Hahahahaha, jag är precis likadan! Dessutom brukar jag till min makes stora förtret hitta på en dialog om jag ser ett par som pratar med varandra. Det kan emellanåt bli mycket spännande!
Fördomar förresten, det har jag då rakt inga!
Och där blev tungan kolsvart.
För mycket lakrits?
😉
Hahahaha…tur man inte åker tunnelbana med dig 😉
Jag tror att hon läste Femtio nyanser av honom 😉
Kram!
Jag var inne på den också. Men då borde hon ha rodnat och det gjorde hon inte.
Kram
Så var det nog. Aldrig tre potatisar. Men jag tror INTE att hon är bibliotekarie.
Okej. Hon är INTE bibliotekarie.
När jag är ensam älskar jag att betrakta människor. Gissa och fantisera. Tjuvlyssna. Därför blir jag extra glad att jag inte åker tunnelbana med dig. 🙂 Den gamla fördomen om bibliotekarier satte jag i halsen redan på första kårfesten på Bibliotekshögskolan. Eller så har jag dålig smak. Gifte mig till och med…väntar nu kokar potatisen. jag är sen. Jag äter alltid måndagslunch klokan 12.12.15. 🙂
Jag har ju redan skrivit om två av mina intressanta tunnelbaneresor, där jag betraktar mina medpassagerare. Jag får ofta behärska mig så jag inte lägger mig i samtal de för. Kan dock inte rå för att jag ofta kommer på mig själv att jag ler och får då leenden tillbaka. Det värmer. Det kan faktiskt vara en ”upplevelse” att åka tunnelbana!
Hihi, jag gjorde faktiskt ett inlägg för en tid sedan om några av mina ”busskompisar” och vad jag trodde att de gjorde och var på väg. Jag älskar sånt! Men sen skulle jag vilja ha facit, vilket kan bli en lite pinsam situation…. ”Hej, jag har bestämt att du heter Carina och jobbar som lärare. Du brukar se så glad ut men några veckor så såg du lite sammanbiten ut, hoppas att allt är bra med dig! Du är jättefin i din nya frisyr btw!”. 🙂
Sv: Du är klipsk du, klart att ballar är rumpan!
Vilken TUR att jag har flyttat från Stockholm 😉
Men jag känner igen mig. Studerade alltid folk på tunnelbanan/pendeltåget/bussen.
Det gör jag fortfarande, fast till fots 🙂
De har du rätt i det där med fördomar, eller att man börjar med en mening:jag har inga fördomar men………..
Det skulle vara intressant att veta om man har rätt i sina tankar o funderingar om människor man ser.
ha de Fia
🙂 vilken trevlig liten historia du totade ihop 🙂 jag är likadan, jag fantiserar också om människor jag ser och ser de alldeles för ”gråa” ut med kanske någon defekt i ansiktet, så tycker jag SÅ synd om dem att hjärtat snörps ihop
Sv: jodå, det är helt sant och jag glömde att se efter om det fanns någon dold kamera i lokalen 🙂 tänk om jag hamnar på tv nu 😀
kramar
När jag intervjuade en av pristagarna i en novelltävling Allas nyligen anordnade, så sa hon precis det du skriver – att hon fantiserade ihop historier om främmande människor. Enda skillnaden var att hon oftast använde foton hon tagit där det fanns främlingar i bakgrunden.
Så det är ju tydligt att du har en författarådra!
Haha! Vad duktig du är att skriva! Hoppas jag inte hamnar mittemot dig, för man vågar ju inte tänka på vad du skulle hitta på då… 🙂 Min dröm är att skriva barnböcker och tycker det är jättekul att du har gjort det! Härligt att ha förebilder!
Kraam
Petronella
Åh, tack för det!
Kör på med barnboken nu. Orden har du redan.
Kram
Jättekul att du berättar det här, känner igen mig själv på pricken. Men testa på ett fik istället där två personer sitter och diskuterar och man snappar upp några ord. Det har hänt att jag gått därifrån med en novell i huvudet.
Hua ja. Det kan bli väldigt långa fika. Och väldigt märkliga historier.
Vissa människor är bara så intressanta att man har svårt att låta bli att betrakta dem och fantisera om deras liv 🙂
Du skriver oerhört bra! (Det är sanning)
Jag trodde att jag inte har fördomar. (Det är också sanning). Jag har inte fördomar. (Det är tyvärr inte sanning…)
ha en fin helg!
Tack snälla Ann-Mari! De orden värmde ordentligt.
Men va? Sitter du här och ljuger?! 😉
Det samma till dig (fast den snart är över).
Vilken himla rolig läsning.
Och jag kan nog också sälla mig till dom andra som också gillar att fantisera om människor man inte känner.
Jag tycker också om att göra en bild av dom människor andra pratar om, och om jag får träffa dom brukar jag ofta få ett skrattanfall, för det ÄR inte ofta det stämmer in på min fantasi.
Du är duktig på att skriva du.
John blev så glad över sin bok, fick ett foto av han där han satt med boken å läste i soffan. =)
Vilket skitväder vi har idag, och jag hade TÄNKT baka….men bara TÄNKT, för sen anföll lättjan mig och räddade mig från allt jobb jag tänkt.
Bra va ???
Tjingerlingen från Rantamor.
Ja, visst kan det vara så! Roligt att John ”läser” sin bok – tack för de orden! Jag blir så glad!
Vid skitväder kan det vara mysigt att baka. Men att slappa kan också vara skönt. Jobbet finns ju kvar 😉
Hahaha, jag gör också så, men tror nog att jag oftast har fel i mina fördomar. Klart alla har fördomar, och det är ok, bara man vet om att man har det.
Härligt inlägg! Visst är det fantastiskt härligt att kunna sitta precis så där och kunna fundera över övriga medresenärer oavsett färdmedel eller vänthall. Vem? Vad? Hur? Varifrån? Vart? Och det gör det ju inte mindre kul att man aldrig behöver få reda på om man har fel eller ej!
Ja visst är det intressant att betrakta folk? =) Älskar det! Kan sitta i timmavis på ett torg och titta på folk =) Du och jag på en tunnelbana, ojoj =) haha
Du skulle ju egentligen vara här nere nu och skriva om festivalyran som råder i stan. Då kunde det kanske bli lite klös i krönikorna här nere med! 😉
Och så skulle du kunna få smaka på den underbara våren också, för det är ju här den är. 😉
… och aldrig får du veta hur många rätt du har i dina funderingar… 😉