Påsar och kartonger. Saker överallt. En röra som påminner om en kökkenmödding*. Överallt svävar grå suckar av damm. Mycket damm.
Vi håller på och röjer en gammal anhörigs lägenhet. Inte direkt drömsysselsättningen. Det är slitigt, skitigt, asjobbigt och tråkigt. Och samtidigt tragiskt. En människas hela liv, kära ägodelar, ihopsamlade finglas reduceras till skräp. Säck efter säck dumpas till hjälporganisationer.
Återigen lovar jag mig själv att inte lämna så mycket skräp till mina anhöriga att ta hand om. Varför spara frottéhanddukar som mest liknar ett glest myggnät? Det är inte till glädje för någon att ha ett tjugotal SL-kortsfodral – till kort som försvann för några dekader sedan. Man måste inte lagra bostadsrättsföreningens årsrapporter i 30 år. Hur många tomma glasburkar kan en person använda? Knappast ett tjog i alla fall. Speciellt inte som det finns ett helt skåp fullt med plastburkar.
Modigt dyker vi in i klädkammaren, plöjer oss fram genom gamla kläder, en hel del trasigt. Namnet klädkammare kan lura en att tro att det bara finns kläder där. Tillåt mig småle: en klädkammare kan rymma precis vad som helst från en enmeters stapel gamla Hemmets Journal till teburkar fulla med gummisnoddar, begagnade tårtkartonger och små snuttar presentpapper i lagom storlek för att slå in en ärta. Jag har aldrig känt för att slå in en ärta men den dagen kanske kommer.
Fyra säckar kläder senare börjar vi ana en vägg. Och vad hänger där? Jo, skärp.
I min vildaste fantasi hade jag inte kunnat föreställa mig att en vanlig tant kunde ha så många skärp! Hållare efter hållare med skärp. I alla färger och modeller. De ringlar ner på golvet, högen växer och växer och växer. Vi häpnar så gott det går utan att dra efter andan (lungorna vill inte ha mera damm).
348 skärp senare slår det oss: De finns ett källarförråd också. Madre mia.
Men du. Vad har du i dina gömmor? Vad ligger i alla kartonger på vinden? Hur länge sedan var det du gjorde en djupdykning i skåpet längst in?
Det är nog många av oss som behöver skärpa till sig vad det gäller sparat skräp. Och skärp.
Det är bara en bokstavs skillnad på skräp och skärp. Det hade jag aldrig tänkt på tidigare. Nu har jag mardrömmar om det.
———————————————————————————–
* Kökkenmödding är ett av mina favoritord. Det är en forntida avskrädeshög. Passade fiiint här.
Tack för ett härligt inlägg! Du fick mig att rannsaka mig själv. Jag har inte 348 skärp (men ganska många) som jag inte använder för det fattas lite skärp i slutet. I morgon ska jag sätta fart och röja, det lovar jag. Ha det gott
Är det någon som har klippt av en bit av dina skärp? 😉 Fy så fräckt!
Tack detsamma!
Heja! Vilket mod och hur mycket beslutsamhet krävs det inte för en sådan insats! Själv minns jag för evigt något som min mamma berättade från en liknande röjning. Bland mycket annat hittade hon en pappkartong full med snörstumpar och den prydliga påskriften: ”Snören. För korta att användas.”
Hahaha! Skulle hon ha dem att elda med kanske? 😉 Vi hittade en julljusstake, i sin originalkartong, märkt med ”Trasig”.
Roligt att du uppmärksammade min vågade illustration, tack! Vågad på så sätt att jag vågade lägga ut den.
PS. Fin illustration!
Ojdå. Jag kände redan i rubriken att jag borde passa mig för att läsa detta. Det blev givetvis bråk när jag kom hem med mina nya UNDERBARA saker. Men allt är på plats och ser så fint ut så. Till skillnad från Johans skräp som bara är fult! Gamla och nya datorer och massor av spel. Sladdar och stora högtalare. Det är en blandning mellan Elgiganten och 1920 hos oss. Inte så bra.
Men du har helt rätt, nästan allt vi har kommer ändå att slängas om vi dör imorgon. Därför kan vi bespara våra kära eländet att kasta genom att göra det själva redan innan. Vad ska man med det till om man redan är död liksom.. 🙂
Ajaj. Ja, du vet adressen om du blir tvungen att lämna tillbaka saker 😉 Annars har jag en del gamla knypplade spetsar här som du kanske kan pynta Johans fula MODERNA saker med. Så att de också får en släng av 1920. Fast jag har inte sett den där kulturkrocken hemma hos er, de kanske är särbor?
Där lärde du mig ett nytt ord. Festligt. Jag skulle precis gå in på din sida när jag ramlade ur systemet. Måste därför gå in på min egen blogg och där står ditt alias.
Du får vända på det. Här finns story till blogg och en bok.
Bästa sättet är att flytta ofta. Minns att min mamma brukade skratta åt mig när jag föreslog att jag kunde åka och slänga alla hennes veckotidningar i källarförrådet. ”De tänkte jag ni skulle ha efter mig”, sa hon skrattande.
Nu måste jag gå och räkna mina skärp. 😉
Jag lovar att det inte finns ett enda skärp hos mej men jag kan inte lova att det inte finns en massa skräp….( nu jäklar fick jag skärpa mej för att skriva rätt!)
Hahahaha! Du ska veta hur jag satt och skrattade åt Mr Cs bild; han har INTE en lång tummnagel! Han biter på alla naglar, dessutom har han bara 9 1/2 fingrar, det är bara en reflex från blixten men jag tänkte att ingen
kommer att uppmärksamma detta.
Men det gjorde du… 😉 😉
Och nja….Morberg gör det bättre, på sitt vis! 😉
Kram
Oj vad jobbigt! Ja tänk vad folk kan spara på sig! Jag älskar att slänga saker så man kan ju alltid hoppas att jag inte plötsligt blir en samlare på äldre dar..
Min mamma har varit med och röjt ut ett antal hem och pratade om att börja rensa i sitt eget. Men sen deklarerade hon tydligt att det tänkte hon inte göra, för just den röran slapp hon ju ta reda på… Och mina föräldrar bor i ett hus på landet, med ett antal tillhörande hus som är proppfulla… Säkerligen finns det även en hel del skärp där…
Lite saker lägger sig på hög, men annars är jag rätt duktig på att kasta saker. Förutom riktigt viktiga minnessaker så ryker allt som jag inte haft ett behov av på 2 år!
När mamma skulle flytta från lägenheten hon bott i under typ 25 år, jösses! Jag och en väninna till henne åkte dit och tvingade henne att rensa. Vad fasen ska man med gardiner från 70-talet till? Vad är sannolikheten att man vill ha bajsbruna och orangea urtvättade gardiner igen? Och urslitna handdukar i massor när man har nya fina? Och typ 50 handväskor? Nej nej nej!
Gardiner ja! Har nog rensat 50 kilo gamla gardiner. Och handväskor. Alla fula. I SAMTLIGA låg det en näsduk, en tandpetare, en penna och en kam. I några (det var nog de-luxe-modellerna) låg det också ett plåster.
Men Gud förbannat vad skärp! FINNS det så många i Ehn fabrik ens undrar jag.
Fast jag som bäst hållet på att packa inför vår stundande flytt vet allt väl hur snabbt det går att samla på sig. Och tydligen har jag också en svaghet för just glasburkar. Jag tror än idag att en vacker dag kommer jag att förses med en oemotståndlig lust att lägga in gurkor, rödbetor och annat matnyttigt i fina burkar med vackert tyg och fina etiketter på. Än har det inte hänt och jag åkte dom på tippen. Suck.
Jag vill inte heller ha en massa skit som barnen ska behöva rota i efter mig.
Det är nyttigt att flytta ibland. Så är det.
Man vet aldrig! Hade du trott för ett par år sen att du skulle bli träningsfreak? Nä, just det.
Jag förstår burksamlandet. I viss mån. Jag har själv en massa burkar till mitt äppelmos och jordgubbssylten och tjohejsan. Men här var det Nescaféburkar i långa rader. Den extra stora burken.
Vi har nog alla litet var till mans och kvinns den där ekorren inom oss, tror jag.
Men jag vill ändå tro att vi som är av en litet yngre generation, och du ännu yngre, har lärt oss lite, lite mera. Åtminstone försöker jag städa undan högarna som obönhörligt har blivit litet här och där. För tillfället rensar jag, sorterar som sopor, till återvinning, till hjälporganisationer, säljer på netauktion osv osv…Det mest konstiga är att när man har rensat ut en massa grejer så har det liksom fyllts på i andra änden, ungefär som om någon står där och kastar in grejer.
Ljuset i tunneln? Njaaa…
Kram och tack för härligt inlägg!
Vilket härligt ord – för att inte prata om bilden! Jag förstår dilemmat…Vi flyttade från ett hus där vi bott i 25 år och hade massor med utrymmen (vilka samtliga var mycket väl använda!)till en lägenhet med dels mycket mindre boyta och dels väldigt många mindre utrymmen att förvara saker i, och då inser man vad skräp (och skärp) man samlar på sig. Väldigt många vändor till tipp och ”gengåvor” blev det, men oj vad skönt det var efteråt! Och nu har vi inte sådär vansinnigt mycket plats att samla saker på hög, så förhoppningsvis ska det inte bli sådär väldans mycket onödigt…bara lite…
*ler* Jaha du…. Skräp och skärp. Illa, båda delarna. Jag tillhör väl då en sakta borttynande skara som faktiskt inte har något onödigt sparat. Jag handlar ytterst sällan och jag rensar ur skåp/garderober/vindsutrymmen och förråd minst ett par gånger om året. Nu senast var det min ”kruk-hylla” som fick sig en omgång. Ut med ytterkrukor som jag inte använt det senaste halvåret! Det är en regel jag har: har du inte använt något det senaste året behövde du förmodligen inte det heller: ge bort, sopsortera det eller släng. Basta!
Visst låter jag skitnödigt duktig? Kökkemöddingar finnes icke hos oss!
Kramar
Oj, vilket dåligt samvete jag fick, när jag läste om röjningen i en anhörigs lägenhet. Jag förstår precis problemet och inser att det är vad vi borde göra. Det är en börda med allt man samlat på sig. Lustigt nog sorterade jag häromdagen ut just SKÄRP och det blev en hel kasse att slänga eller att ge bort! Förfärligt bara det! Jag mår illa!
Ja, det är ett vitt runt bord men det håller inte för en flytt till! Och inte nåt annat heller om jag ska vara ärlig. Så nej, det är inget för dig, jag lovar, ommålat gånger två och riktigt slitet. Håller knappt ihop längre!
Jag sticker härifrån för att börja jobba i Malmö i mitten på maj. Skicka några förslag på datum så får vi luncha en gång till på Ulriksdal! Det vore härligt!
Med risk för att låta som Fru Duktig här, så måste jag ändå säga att här samlas det inte på något onödigt. Jag rensar regelbundet i skåp och garderober. Däremot är jag kanske lite fööör effektiv med rensandet, för det har hänt mer än en gång att jag har ångrat något jag slängt/skänkt bort…
Men du, du slänger väl inte de gamla tidningarna? Det är ju jättekul att bläddra i dem!
Vi har inte alls så himla många grejer. Vi rensade vid flytten till Spanien och tog ju bara med det som fick plats i bilen.
Vi tyckte inte att vi hade mycket i huset i Sollentuna heller – men där hade vi fel. Jösses vad med grejer…
Nu har vi som sagt inte alls så många grejer. Fast… Trots att vi hade så lite med oss så står det ett par kartonger i garaget märkta ”sånt som inte fick plats”. Sen har jag på tok för många glas. För att inte tala om wettextrasor…
🙂
jag ska aldrig lämna så mycket efter mig, det är ett som är säkert
kramar
Usch! Vi flyttade från ett hus på 230m2 till 100m2. Det var slänga ge bort….
Nu har jag ändå alldeles för mycket, men jag dödsstädar lite då och då. Några prylar försvinner varje gång. Jag blir nästan glad när något går sönder här! 🙂
Vi brukar roa oss med att stå på loppis ett par gånger om året. ( Glasspengar till semestern.) Men det konstiga är att vi säljer och säljer och ändå har vi lika mycket med oss nästa gång…Det tar som aldrig slut.
Jag törs inte titta. Man har nog mer skräp än vad man själv kan ana.
Men vi brukar ta oss en rensning lite nu och då.
Kram!
Min värsta röjarupplevelse var när jag flyttade från en fyrarummare till en 2,5a för några år sedan. Inte nog med att jag skulle slänga och sortera det man alltid måste slänga och sortera vid en flytt – jag skulle dessutom flytta alltihop till en mycket mindre yta!
Än i dag fattar jag inte hur jag klarade det. Och efterdyningarna drabbar mig fortfarande. Det var faktiskt inte SÅ länge sedan jag slängde alla de gamla skärpen – de hade legat dolda i en plastpåse och lyckats ta sig ombord på flyttlasset 🙂
Glömde fråga – är det du som gjort den fina teckningen? 🙂
Jo, tack för det! Jag har precis vågat mig på att rita lite. Kul!
Oj oj oj … jag blir alldeles matt när jag tänker på vad som kan finnas i vårt vindsförråd! Har faktiskt inte den blekaste … ;)/Mormor