Om att jobba hemma. Eller: Hjälp! Hur blir man av med pratsjuka grannar?

Jag jobbar hemifrån. På gott och ont. Mest gott men det finns några onda sidor av det hela. Bland annat folk som tycker att jag kan göra en massa saker på dagarna – eftersom jag ändå är hemma. Underförstått: bara går omkring och dräller hela dagarna. Det kan handla om allt från att plocka svamp en dag till att åka och shoppa. Fel fel fel fel.

För en tid sedan stötte jag på en grannfru när jag var ute på lilla kissrundan med daghunden. Min plan att säga hej, växla tre ord, fråga en växtfråga eftersom hon är duktig på blommor och sånt (bara för att vara snäll) och sedan gå vidare föll pladask ner på trottoaren. Jag fick höra hela historien om hur det var att välja vårdhem till maken, vad alla i kommunen sa och inte sa. Sedan fick jag höra samma historia fast då gällde det mamman och en annan kommun. Och alla deras möten. Och vem som sa vad då. Och vad alla hette. Och massor med sådana spännande saker.

Tjugo minuter senare kissade hunden rakt på trottoaren, hon kunde inte hålla sig längre. Mina små försök med: Nej nu måste jag gå vidare hördes helt enkelt inte. Jaja, hon behöver prata av sig, tänkte jag, och kände hur håret plattades till av glorian. Till slut kom jag därifrån i alla fall, ömörad men helskinnad.

Några timmar senare hade jag precis gjort mig en eftermiddagsfika när det ringde på dörren. Jippie, det var granntanten… Snäll som hon är hade hon slagit upp växten i en bok, som hon kom för att visa. Självklart fick hon också en kopp kaffe. Och optimist som jag är tänkte jag att det skulle bli kaffe och fem minuter ogräsprat.

Kirskål. Ett numera ännu mer hatat ogräs.

FEL. En halvtimme senare hade vi pratat ogräs, alla grannar, landstället, hur det är att ta hand om det, vad sonen gör, vad sonen tycker om landet, vad hon tycker om hundar, vad sonen tycker om hundar, vad hundarna tycker om landet. Jag har hunnit tacka för hjälpen ungefär åtta gånger och rest mig lika många. Och satt mig igen. Något mattare och mer stressad för varje gång. Men nu jäklar! Nu ställer jag mig upp och går beslutsamt mot hallen.

– Jaså, du jobbar hemifrån du?

– Ja, det är skönt, funkar bra. Nu skulle jag bara ta en snabb kaffe, sen måste jag ringa några samtal. Men det var jättesnällt av dig att visa hur kirskål ser ut.

– Gott kaffe det här! Men vilken konstig kaffemaskin.

– Ja, visst är det gott! Jag fick maskinen när jag fyllde år. Men nu måste jag …

– Jag dricker bara vanligt kaffe.

– Jo, det blir ju så, rutiner liksom. Oj, är klockan så mycket! Då ska jag ta och …

– Vi har inte heller renoverat köket. Ingen idé säger dom om man ska sälja snart.

– Jaså, säger du det? säger jag går mot hallen. Halleluja – hon följer efter!

– Jaha, har ni sånt här golv? Hon stannar och börjar se sig om i vardagsrummet och arbetsrummet. Sen följer en lång historia om deras golv. Som jag lyssnar väldigt intresserat till.

– Nu måste jag faktiskt ringa några samtal innan …

– Vår den här väggen börjar här! avbryter hon. Sen får jag höra om deras bibliotek, färg på väggarna och bla bla bla.

Jag drar mig mot hallen igen, ivrigt och tydligt tittande på klockan. Yeah! Vi är snart framme vid dörren! Det tar sig.

– Kul att du tittade in men hoppsan vad klockan …

– Spegel!

– Va?! Något rubbad i min nya beslutsamma fattning stirrar jag på henne.

– Ja, vi hade ju ingenstans att hänga spegeln. Så vi fick bygga en vägg här. Glatt skuttar hon ut i vardagsrummet och börjar visa med hela kroppen var de har vägg.

Med darrande ben lutar jag mig mot vår spegellösa hallvägg och resignerar. Hon fintade mig! Bara låtsades gå mot dörren, satans kärring.

Jag hann inte ringa mina samtal. Fortfarande funderar jag på hur man faktiskt gör sig av med pratsjuka kärringar på ett snällt sätt. Tips mottages tacksamt. Kärringjäveln går snart i pension.

 

 

20 tankar kring ”Om att jobba hemma. Eller: Hjälp! Hur blir man av med pratsjuka grannar?

  1. ann

    Byd ALDRIG på kaffe!!!
    Stop ALDRIG op, om du ikke har tid!!!

    LØØØØØB

    Uha, kender det fra mig selv…findes der noget mere stressende!

    God dag til dig

    Svara
  2. kalebass

    Känner verkligen igen det där. Likadant med telefonsamtal som inte går att avsluta, fast man tex. säger att jag just börjat äta. Eller håller på med en inspelning(i mitt fall). Vederbörande lyssnar helt enkelt inte! Jag har tyvärr ingen bra lösning, utomhus brukar jag sakta backa… ibland går det, men oftast följer pratkvarnen efter… Folk har ett ofantligt behov av att prata, att få bekräftelse på att dom finns(?)

    Svara
  3. annelie

    Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha (hämtar andan) ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!
    Jag döööör av skratt! Tycker du ska skriva en sketch om det här.
    Hur var pulsen, lite snabb va?
    Förlåt, men det går inte att låta bli att skratta, jag hos du förstår vilka bilder man för i huvudet?
    Och rubriker …….”Grannfejden i Täby slutade med mord”
    Kanske ett uppslag till den ny deckare?

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Nej nej nej – dö inte! Jag vill inte ha ditt liv på mitt samvete. Andas lugnt och fint. 🙂 Kul att du hade kul. Just då var det inte så himla kul.

      Svara
  4. Ann-Mari

    🙂 Underbart rolig läsning! Fast jag fick lite ångest för din skull…jag var nästan med där i hallen och puffade milt tanten i rätt riktning…
    Jag blir tagen av hur bra du skriver, min favoritmening: ”kände hur håret plattades till av glorian” 🙂

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Åh, tack snälla. Vad glad jag blir! Roligt nu, inte så roligt då.

      Svara
  5. Ama de casa

    Hahaha! Liiite stressande, va? 😉 Nästa gång får du inte släppa in henne, det är nog enda sättet.

    PS: Jag såg på nåt trädgårdsprogram för 100 år sen. Då läste dom upp ett gammalt kinesiskt (?) ordspråk:

    – Har du fått kirskål i trädgården – sälj huset.

    Och vet du vad. Dom hade rätt. Jag brottades med kirskålen i 21 år innan jag gav upp och sålde kåken 🙂

    Svara
  6. Ama de casa

    sv: Haha! Jomenvisst är det lummigt där i vår trädgård i Byske. Huset var alldeles nybyggt, det blev något bättre sen. Men det växer inte så bra där i norr, så den var nog rätt kal resten av tiden med 🙂

    Svara
  7. Freja

    Hahaha, sociala grannar, det är min fasa, jag som är helt asocial… Och jobba hemma gör jag ibland, men då är mitt problem att jag först inte kommer igång för jag måste fixa allt hemma först och när jag väl kommer igång med jobbet så jobbar jag alldeles för länge, och försöker fixa allt på jobbet med…

    Svara
  8. Gunnel

    Hahaha! Förstår att det kanske inte var så kul just då, men jag skrattade så tårarna rann när jag läste. Jag är imponerad av att du kunde vara så lugn….utåt i varje fall. Hoppas du får en fin arbetsdag utan grannbesök idag.

    Svara
  9. Helena Hallquist

    Haha, roligt! Det är meningen att jag också ska skriva om jag är hemma utan barn. Tyvärr känner jag igen mig i ditt problem fast tvärt om. Det är jag som är den där som jagar grannar för att slippa undan skrivandet! Finns inga grannar hemma måste jag nog städa lite. Eller så behöver jag ev ringa några samtal, kanske behöver gården krattas lite. Men sen ska jag jag i lugn och ro sätta mig och skriva. Efter att jag har lyssnat på ett par podcasts, för därifrån kan jag säkert få inspiration! Sen är det oftast dags att hämta alla barn. 🙂

    Svara
  10. Fina Frun

    Hahahaha!!! Jag skrattar högt här på andra sidan skärmen. Hahaha!!

    Jag liiiiider med dig. Har nämligen samma typ av granntant här… Har inte lyckats komma på något bra knep, tyvärr.

    Kram/Fina Frun

    Svara
  11. Rantamor

    Hahahaha…jag måste bara få skratta lite innan jag fortsätter…
    du har gett mig torsdagens roligaste upplevelse och godaste skratt. Undrar vad hon sagt om du bara gått ut å låst dörren…hade hon följt med eller stannat kvar tills du kom tillbaka.
    Kanske inte ens uppfattat att du gick ut en stund.
    Nej vad som än händer släpp inte in henne mera…och skaffa TITTHÅL !!!!

    Hahahahaha…

    Ha en trevlig torsdag utan grannbesök….

    Svara
  12. Susanne P

    Hahaha!! Du kan verkligen få tragiska händelser berättade så man kiknar av skratt.
    Av just denna anledning så tilltalar jag inte mina grannar om jag inte verkligen har tid. Annars kanske de blir en stor hög i en lekpark….den historien glömmer jag aldrig! 😉
    Kram

    Svara
  13. Emmy

    Ja jisses, inte är det lätt alla gånger. Jag har en faster som är lite sådär… Lite jobbigt är det allt!

    Svara
  14. ergo sum

    *skrattar* Japp! Så är det!! Med att jobba hemifrån. Eller. Att vara sjukskriven för utmattning. För då hinner man ju ALLT annat, och man är ju LEEEDIG och man är en lyckans ost osv… Håller även med Freja. För jag funkar också så.. *ler*

    Hosta rätt ut på henne i fortsättningen. Eller. Lyssna på musik när du är ute och går (ingen vet om det verkligen ÄR ngt i lurarna!) Så kan du alltid ursäkta dig med: åhh, jag hörde dig inte förra gången..

    Kramar

    Svara
  15. Pia Redin

    Jag hade samma problem. Jag flyttade! Det är drastiskt, men jag förmådde aldrig säga ifrån och till sist smög jag omkring i mitt hus och min trädgård, ständigt på min vakt. Jag har aldrig ångrat flytten!

    Svara

Lämna ett svar till Susanne P Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.