I fredags var det premiär för monologen ”Limpan” på Teater Brunnsgatan Fyra. Och vilken premiär! Johannes Brost är som gjord för att spela den nerdekade, tvångsintagna tragiska figuren Limpan.
Handlingen i korthet: Limpan ska åka på en anställningsintervju men släpps inte ut från anstalten. Han rymmer men kommer för sent. Som efterlyst kommer han så småningom tillbaka till anstalten, skjutsad av polisen. Men för sent. Insläppet stänger 18.00, han kommer dit 18.30 och får inte komma in.
Däremellan får vi höra om hans liv, hans äktenskap och barn. Och hans skrivelser till myndigheterna. Språket är en briljant uppvisning av den allra mest krusidulliga ordbajsande kanslisvenska blandat med vardaglig brutal kåkfararslang. Visst får sufflösen hoppa in kanske några gånger för mycket, men konstigt nog blir jag inte störd av det.
Johannes Brost gestaltar Limpan, och här rusar superlativerna till mig – ska jag skriva magnifikt, storartat, mästerligt eller vad? Scennärvaron är total. Han får mig att skratta. Och så nästan skäms jag: Hur kan jag skratta åt något som är så tragiskt? Jo, det är det som är riktigt, riktigt skickligt skådespeleri.
Martina Montelius, konstnärlig ledare på teatern, har skrivit manuset efter Allan Edwalls bok ”Limpan” och Natalie Ringler har regisserat. De har gjort ett fenomenalt jobb. Efter premiären berättar Martina att hon ser en person i rollen framför sig medan hon skriver. Så man kan säga att pjäsen är skriven för Johannes Brost. Och han förvaltar uppdraget med bravur.
En lycklig Martina Montelius med en lika lycklig Johannes Brost efter premiären
Den här enaktaren hade inte gjort sig på en stor scen. Man ska komma nära för att få en verklig upplevelse. Stor teater på liten scen – det är Teater Brunnsgatan Fyra i sann Edwallsk anda.
Lämna ett svar