”Kvinnan som gjorde vad som föll henne in”. Ja, så vill ”Full of keys”, eller Anni Bernhard som hon heter, att vi ska tänka om henne. Hon är sångerskan som söker annorlunda uttryck och letar efter udda ställen att uppträda på.
En råkall vinterdag träffar jag Anni Bernhard på ett café i Täby utanför Stockholm. Hon ger ett stillsamt intryck, den romantiska spetsblusen skapar en intressant kontrast till den bestämda blicken som säger att hon vet vad hon vill och kan. Den stora nyckeln som hon har runt halsen symboliserar hennes artistnamn.
Anni släppte sin första skiva ”Traces of a human” i februari och har nyligen avslutat sin spektakulära turné. Den har spelats i ett badhus, en gruva och i ett urblåst flygplan på Skavsta, för att nämna några av de okonventionella platser som hon har valt ut för sina konserter. I en av sina videor äter hon mask. Det är tydligt att Anni tänker i nya banor.
– Ja, jag har alltid haft någon sorts dragning till folk som uttrycker något med sin kropp, sitt smink och som vågar utmana, berättar Anni.
Som treåring började hon sminka sig, till sin mammas stora förtvivlan, och blev tvärarg när hon inte fick ha ”skara” på sig på dagis. När hon var sex år meddelade hon dagispersonalen att hon hade slutat sminka sig till vardags: ”Jag sminkar mig bara till fest numera”. Några år senare skrev hon låtar och spelade in radioshower på kassettband och fortsatte sitt experimenterande. Hon hade sina gömställen i skogen runt Mörtsjön där hon satt och skrev.
– Grupptrycket bet inte på mig, så någon sorts självförtroende måste jag ha haft, säger hon eftertänksamt och smuttar på latten.
Barndomen fortsatte i samma spår – Anni ville vara mogen, vuxenvärlden lockade och hon testade olika saker. Som lite äldre utvecklades testandet till sociala experiment.
Nyfiken undrar jag förstås hur de experimenten gick till.
– Jag har alltid tyckt att det är spännande att göra sånt som folk reagerar på, att utmana sociala sammanhang. Det kunde vara att någon av kompisarna fick ett uppdrag när vi var ute på en klubb, att till exempel gå fram till någon, spela ledsen och säga att han påminner om hennes bror som har flyttat till Australien, och fråga om hon fick smeka hans skägg.
– Uppdragen gick alltid bra för mig! skrattar Anni glatt. Och den som klarade sitt uppdrag fick hitta på ett nytt.
Säkert är det rätt många personer som har blivit duperade av Anni och hennes kompisar.
Efter Täby musikklasser, sånglektioner och Viktor Rydbergs gymnasium gick Anni på Kulturama i tre år. Där läste hon även till musikproducent. Hon upptäckte att hon varit begränsad med sin sång och bara sin akustiska gitarr och utökade sitt musikaliska kunnande. Och drömmarna om att bli den nya Madonna som mosades under den tråkiga gymnasietiden återuppväxtes.
– Nu är jag väldigt glad att jag inte bara är sångerska utan även musikproducent. Nu kan jag få fram dramatiken i min musik, säger Anni och slänger undan det långa rödbruna håret.
Sedan berättar hon att musikbranschen är så otroligt svår och tuff så man måste satsa allt om man vill komma någonstans.
– Jag har inte haft som mål att bli signad av något större skivbolag nu i början eftersom små artister får så lite av deras kaka. Jag vill själv ha kontrollen och friheten att utveckla mig själv som artist initialt.
Därför startade Anni sitt eget produktionsbolag tillsammans med sin pappa.
– Men när karriären är i full gång är de stora bolagen välkomna att höra av sig, ler Anni med glimten i ögat.
Anni har jobbat aktivt med skivan i ungefär två år och samtidigt jobbat deltid, bland annat som skidlärare och på förskola. Men mycket av materialet på skivan har sin grund från tiden på Kulturama.
– Jag mådde inte så bra då, berättar Anni öppenhjärtigt. Men det var bra för mig att vara på Kulturama och jag satt ofta kvar till inpå nätterna. Jag är en väldigt känslomässig person, mycket upp och ner. Och det är när jag är på botten som jag påbörjar saker, men jag kan inte slutföra dem då. Det gör jag när jag mår bra och då får jag också ett mera objektivt perspektiv i efterhand – vilket är bra.
Annis musik kan kallas elektronisk mörk pop/rock, hon berättar historier i sina sånger. Med titlar som ”I’m dead” och ”Suicide bridge” är det lätt att förstå att de är skrivna under jobbiga perioder i hennes liv.
Trots all sin fantasi hade Anni svårt att hitta på ett artistnamn. Men en natt hade hon en makaber dröm: hennes mage sprättades upp och ut kom en massa nycklar.
– Jag vaknade och visste ”Full of keys” skulle bli mitt artistnamn.
Skivan och singlarna som har släppts har fått goda recensioner och innehåller ord som drömskt, magiskt, vackra melodier och oväntade vändningar. Ord som stämmer in även på personen Anni.
Vad som än händer med hennes musik och konserter i framtiden så kan vi vara säkra på att det inte blir som förväntat, för det är ju inte Annis stil.
Nu satsar hon på att bli internationellt känd.
– Intresse finns från några länder i Europa, mer än så kan jag inte berätta, säger Anni och ler hemlighetsfullt. Och belåtet.
Lägg namnet ”Full of keys” på minnet, vi kommer säkert att få höra mera om henne framöver. Men till dess är jag, och säkert många med mig, nyfiken på hur maskar smakar.
– Ja, inte är det någon festmåltid inte! blir det skrattande svaret.
Kort om Full of keys
Namn: Anni Bernhard, artistnamnet är ”Full of keys”.
Ålder: 27 år.
Familj: Ja.
Bor: Uppväxt i Täby, bor nu i Sundbyberg.
Aktuell med: Släppte nyligen skivan ”Traces of a human”, som hon även varit med och co-producerat.
Om körsång: Mäktigt. Alla jobbar för att bli en röst, som ett fiskstim som rör sig för att hålla undan fienden.
Hobby: Gillar att åka slalom, träna, springa. Utmaningar av olika slag!
Drömmer om: Att slå igenom internationellt. Finna balans i livet.
Förebild: Madonna. Hon är en ikon, utmanande, såg bra ut, exhibitionistisk, kvinnlig och en riktigt duktig musiker.
——————————————————————————————-
Detta reportage har varit publicerat i en lokaltidning. Det är något redigerat.
© på foto och text.
Lämna ett svar