Smickrande fet

Vi blir bara tjockare och tjockare och knäna orkar inte. En storlek större på 30 år enligt statistiken, kan vi läsa idag (DN). Undrar om de tagit hänsyn till att storlekarna har blivit mindre? Jag tittar på min mage. Som inte har blivit mindre. Något har hänt under vintern. Det måste ha med åldern att göra.

Igår när jag hämtade knoddarna på fritids såg jag en mamma komma gående. En mamma av sorten TUUUT VARNING IAAAAIAAAA. Jag försökte finta bort henne och lyckades första gången. På tillbakavägen var det kört – jag var fångad. Hon är av den där sorten som ställer sig en millimeter från näsan och PRATAR. Rejält. Och länge. Den här gången såg jag att hon sneglade mot min mage, jag hade jackan öppen och tunikan fladdrade i vinden.

– Är du … ? Ska ni … ?

Hon böjde sig fram och tittade på min mage. Diskretion är inte hennes mellannamn. Då gjorde jag slut på pinan och sa:

– Nej, jag är bara fet.

Samtidigt blev jag lite smickrad. Jag går ju mot de femtio, eller går och går, springer rätt hastigt, kan man ju säga (vilket jag inte tänkt så mycket på men min omgivning har varit väldigt bra på att berätta), och hon tror att jag är gravid.

Vykort som min omtänksamma syster har skickat. 

16 tankar kring ”Smickrande fet

  1. Susanne P

    Denna hyseri om att alla ska vara pinnsmala och se ut som de inte fått mat på flera år! Men då frågar jag mej; är man så mycket lyckligare om man är trådsmal?
    Nä, jag ser inte ut som en ” hagastör” utan mer som en lagårdsdörr men är lycklig!
    Och det är jag glad för.

    Kram

    Svara
  2. Stattinskan

    Jag brukar svara tvärt om – att jag ÄR gravid, När de sedan påpekar att jag överskridit bäst före datum så svarar jag bara ”jag såg på TV att en kvinna som närmade sig 60 blev gravid så det är ju inte så omöjligt för mig som är strax över 50 – för allt man ser på TV är ju sant” ;-D Nä, gu’ bevars – den tiden är över och jag är också bara fet … tackar gud för det!

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Aha! Det beror på farstubrist. Tänk, det hade jag ingen aning om.

      Svara
  3. Freja

    Själv är jag typ tre storlekar större än för 30 år sen… Eller om det nu är så att storlekarna blivit mindre… Fast jag ska förstås alldeles snart ta itu med det här och gå ner i storlekar, alldeles strax…
    Sv: Tack för instruktionen på hur jag pingar, jag har hämtat hem materialet!

    Svara
  4. ergo sum

    *ler* Fy hundan för sådana människor. Just det här att de pratar och pratar. Och pratar!

    Du – jag är samma storlek i kroppen som när jag gick på gymnasiet. Väger 76 kilo till mina 1,72. Har gått upp 3 kilo i och för sig, men det är allt. Alltså var jag tjock innan och är det nu med. Trots att jag äter ytterst lite OCH trots att jag tränar en hel del. (Varannan dag)Och jag MÅSTE ha bra mycket större kläder. Ergo: storlekarna HAR blivit mindre.

    Kramen på dig!

    Svara
  5. fialia

    Härligt med omtänksamma systrar, hehehehe.
    Jag har en med, ungefär samma skrot o korn, men älskar henne.
    ha de Fia

    Svara
  6. Ann-Mari

    Min svägerska fick en baby för ett halv-år sedan, och nu kommer kvinnor fram till henne, tar henne på magen och uttrycker sin förtjusning över att de skall få en till…det finns ingen baby där, hon har bara inte varit så nitisk med att ”jobba bort” magen, som man tydlien borde vara…
    Så träffande med Selmas beskrivning av folk som saknar farstu 🙂
    Och så sant, denna vinter har varit ”givmild”…

    Svara
  7. murvlan

    Hur de kan vara, dessa kvinnor—
    Mitt eget pinsammaste var när jag träffade en killkompis och grattade till mor-eler farfarskapet. TÖNT!
    Han var pappa!!!
    Nästa grej – betydligt härligare…en läsare undrade när jag slutat: Var är hon med sina härliga kåserier??? Är hon sjuk eller är hon med barn!!!
    Nöjd mappie utan fertilitet, men med några extra plus skrattade nöjd…
    ”Maggen”, jag drog in ett djupt andetag i förrgår och lyckades få igen blixtlåset på brallorna…

    Svara
  8. Annelie

    Gräsligt, och då menar jag inte magen utan kvinnan med svadan. Jag har också en sån i min närhet. Det är när man möter henne som man gärna tar en omväg fast man har bråttom.
    Hon klagar inte på min mage men tycker däremot att jag ser lite trött ut. Hur jäkla kul är det?

    Svara

Lämna ett svar till Annelie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.