Vi blir bara tjockare och tjockare och knäna orkar inte. En storlek större på 30 år enligt statistiken, kan vi läsa idag (DN). Undrar om de tagit hänsyn till att storlekarna har blivit mindre? Jag tittar på min mage. Som inte har blivit mindre. Något har hänt under vintern. Det måste ha med åldern att göra.
Igår när jag hämtade knoddarna på fritids såg jag en mamma komma gående. En mamma av sorten TUUUT VARNING IAAAAIAAAA. Jag försökte finta bort henne och lyckades första gången. På tillbakavägen var det kört – jag var fångad. Hon är av den där sorten som ställer sig en millimeter från näsan och PRATAR. Rejält. Och länge. Den här gången såg jag att hon sneglade mot min mage, jag hade jackan öppen och tunikan fladdrade i vinden.
– Är du … ? Ska ni … ?
Hon böjde sig fram och tittade på min mage. Diskretion är inte hennes mellannamn. Då gjorde jag slut på pinan och sa:
– Nej, jag är bara fet.
Samtidigt blev jag lite smickrad. Jag går ju mot de femtio, eller går och går, springer rätt hastigt, kan man ju säga (vilket jag inte tänkt så mycket på men min omgivning har varit väldigt bra på att berätta), och hon tror att jag är gravid.
Vykort som min omtänksamma syster har skickat.
Lämna ett svar