Jag gillar inte att sy. Inte det minsta faktiskt. Och ändå gör jag det rätt ofta – säkert vart fjärde, femte år. Och sällan några lätta grejer, ur min synvinkel. Men att mäta, måtta, nåla och fålla – det är inget för mig. Släng upp tyget, höfta lite, klipp och sy, det är mera min melodi. Eller tejpa, det är bra det.
Det är fortfarande en gåta hur jag kunde få högsta betyg i syslöjd. Den lilla bebisjackan som var någon sorts slutprov hade en ärm framåt och en bakåt. Fast det är klart, bebisar är ju böjliga. Eller så var läraren med i DBR.
För ganska många år sen bodde jag nära en väldigt duktig symänniska som också var en jobbarkompis. Så fort jag behövde sy något åkte jag hem till henne för att låna hennes symaskin. Det var den officiella versionen alltså. Jag lärde mig ju snabbt att hon höll på att få spader och krama sönder nåldynan när hon såg mig sy, så hon tog över. Väldigt praktiskt.
Numera har jag mammas gamla symaskin så jag får sy själv. Inte så praktiskt. Sy och sy, förresten. Undertråden trasslar ihop sig, övertråden hoppar ur, pressarfoten ramlar ner och humöret med den. Svordomarna kommer som en jämn raksöm, svetten pärlar och tråden tar alltid slut på fel ställe, typ fyra centimeter från kanten eller mitt på synligaste sömmen.
Nu blev jag tvungen att sy i helgen. De nyinköpta draperierna, som ska hänga för öppningen till tvättstugan, måste få ett-sånt-där-band-som-man-sätter-fingrar-i för att kunna hänga upp dem. Jag hävdar fortfarande att det hade varit lättare att bygga lite vägg och slänga dit en dörr. Tjopp liksom, så hade det varit klart.
Jag har sytt två centimeter och har redan lyckats få ihop en redig trasselsudd. Fast jag har i och för sig sytt samma två centimeter fyra gånger.
Ser du tyget? Eller vad man ska kalla det. Mest hål faktiskt och inget bra alls för den icke sykompetenta att ta sig an.
Men jag rätt envis också. Behövde inte ens ta fram tejpen den här gången.
Uppdatering:
Resultatet efterfrågas av Ama. Å det bestämdaste faktiskt. Jag är fortfarande ingen tvättäkta bloggare och tänkte inte alls på det. Silly me. Men man kan ju göra bättring! (Och vem vågar göra Ama missnöjd?) Här är alltså resultatet:
Då var det kanske lika bra jag inte bad dig följa med på Symässan. Du hade kanske fått en allergisk reaktion. Sy..nej jag menar simma lugnt.
Inte heller min bästa gren. Jag är lika bra på det som att baka. Inget jag får göra på jobbet. Det gör kollegan med barnen…annars hade vi nog blivit stämda av någon upprörd förälder.
Hahaha jag e lika hopplös o har ingen symaskin, kan inte sticka heller, vet hur man gör men det blir stora hål!!!!
Jag använder sånt där band som man kan pressa på så det blir liksom ”uppklistrat”. heter F ngnting tror jag.
ha de Fia
Undrar vad DBR är för någonting?
även den som syr ofta har liknande problem med undertrådar och så vidare….Jag har kommit underfund med att man skall vara rustad med en ängels tålamod och väldigt lugn för att bli en bra sömmerska. Därför har jag inte blivit det.
Men du, de där centimetrarna ser ju bra ut!
Karin
DBR=De Blindas Riksförbund.
Tackar för det!
Det här känner man igen mer än lovligt. Jag är PRECIS likadan! Sy? När man kan måla eller spika, aldrig! Det är en pina varenda gång. Jag undrar varje gång (ungefär lika ofta som du) varför samma mått kan bli bra mycket längre på den ena gardinen medans den andra gardinen blev aningens för kort. Ett av världens stora mysterium för mig.
Nära får vi se slutresultaten? 🙂
Jag gillar faktiskt att sy;) Fast jag har ingen symaskin så nuförtiden syr jag aldrig, tyvärr. Känner igen mig med trasslet av undertråden dock;))
Jag gillar att sy, fast jag är som dig, gillar inte att mäta och nåla, syr mer på en höft…
Sv: En engelsk TV deckare är ju nästan alltid bra, gedigen produktion, så jag gillar serien, men jag har svårt att känna igen ”min” Alan Banks i den skådis de använder sig av, det blir mer en deckare, vilken som…
Och jag tycker ju själv att jag ser både rött och grönt, det är dessutom mina favoritfärger, men jag har lärt mig att jag inte ska försöka matcha olika röda plagg, det blir nästan alltid fel. Jag har oxå svårt att se om någon skriver på en whiteboard med röd eller grön penna, de färgerna försvinner nästan mot bakgrunden…
sv: Jamen till allmän beskådan här på bloggen, alltså!
Nu då?
Se där ja! Tack för bildbeviset 🙂
Snyggt blev det också! Du kan bara du vill (och ids… 😉 )
Tack! Jag får en känsla av att du känner mig? 😉
Åh, kära nån vad jag sytt i min dag.
Till tre tjejer, först bebiskläder, sen vardagskläder, balklänningar ’ även till min egen kropp. Nu står symaskinen inpackad i en garderob. Har tröttnat. Syr bara upp gardiner och lite som behöver lagas…
Men vem vet, framtiden kanske innebär att man inte har råd att köpa, det blir kanske som min mormor, mammas ”unga tid”. De klippte och sydde om gamla kläder till oss ungar.