Svarta hål och gummi

Bilen har varit på verkstad i en dryg vecka. ”Man ska inte stressa,” säger bilmecken. Idag har jag hämtat den. Sambon har berättat om den originelle mecken och hans fallfärdiga verkstad, så jag borde ha varit förberedd. Men det var jag inte.

Det som ska föreställa verkstad är mera ett stort skjul, byggt av staplade ”gråsuggor”, täckt av ett plåttak (åtminstone tror jag det gömdes ett sådant under rosten) och knapphändigt målat lite här och där. Fast inte senare än 1927.

Innan jag drog upp plåtdörren letade jag efter en låda eller ett ställ med skyddshjälmar eftersom skjulet formligen skriker: Jag ramlar ihop vilken sekund som helst! Nähäpp, inga hjälmar. Här får man leva farligt.

Därinne var det svart. Punkt. Som att kliva in i ett svart hål. Efter en stund vande sig mina ögon och jag lyckades i det svarta skönja diverse verktyg, ett berg av burkar — antagligen lika gamla som skjulet — och en lift (som jag inte skulle gå in under för alla pengar i Svedala). Allt är kamouflerat av ett tjockt lager svart smuts. I ett hörn står den originella bilmecken och pratar i en sladdlös telefon. Den känns märkligt modern och passar inte in. Det gör däremot telefonen med petmoj som står på något som kanske är ett skrivbord. Fast det kan lika gärna vara en gammal kaross.

Mecken är glad och pratsam men kanske inte så lyhörd. Eller så lyckades jag med konststycket att se mycket intresserad ut, fast jag bara längtade ut i säkerheten. Han berättade nämligen allt om någon med en gammal BMW vars tank skulle limmas ihop med tvåkomponentslim, faran med att limma något som ska innehålla bensin, hur de olika komponenterna samverkar, hur skadan på bensintanken uppstod, årsmodell på bilen, hur tankar brukar rosta, när och var han körde när det hände, tid på dagen och hej och hå. Däckdimensionen hoppade han över.

Den här verkstaden hade bara en utvikningsaffisch. Den hängde nära dörren vilket antagligen är förklaringen till att den inte blivit helt svart. Det gick att läsa att den var från 1984. Och tjejen hade inte gummibröst.

Tänk att ett besök på bilverkstaden kan bjuda både på en svarthålsupplevelse och anatomisk historia såväl som telefonnostalgi. Det du.

18 tankar kring ”Svarta hål och gummi

  1. fialia

    Kom oxå att tänka på Roy o Roger direkt. hehehe
    Han lär väl bli den siste mecken i den verkstan.(så det behövdes ingen datoravläsning till din bil?)
    ha de Fia

    Svara
  2. Ann-Mari

    Tack för dagens skratt 😀
    För män är det inte alltid lätt att skilja på intresse och längtan bort 😉
    Kul med originalitet dock…ställen där tiden stannat.
    kram
    Ann-Mari

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Bilen blev lagad som sig bör. Fast jag fick ett handtag i handen när jag öppnade en dörr. Men det kanske är helt normalt?

      Svara
  3. Peter L

    Har undertecknat tappat ”krönikören” som läsare nu?
    P.g.a. ett uppehåll, längre än vanligt, men kortare än ”Krönikörens” eget juluppehåll?
    Attans också…

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Nej, jag har inte haft tid för bloggen på sistone. Men nu hoppas jag att det ska bli lite bättre!

      Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Jovisst hade det det. Jag är ju ingen ”äkta” bloggare på så sätt att jag drar fram kameran överallt. Men just där spelade det ingen roll – det var alldeles för mörkt och svart.

      Svara

Lämna ett svar till Krönikören Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.