Det finns olika sorters lidande. I helgen har jag gått igenom tre av dem, av olika dignitet.
Den första när jag läste om det nya partiet Naturdemokraterna. De har EN, 1, one, fråga på sin agenda. En hel fråga. Wow. Genast såg jag dem på insidan av ögonlocken när de bli intervjuade:
”Hur ser ni på invandrarfrågan?”
”Skjut dom!”
Partiets enda fråga handlar om att vargen ska utrotas i Sverige. Säger en i partiet. En annan säger att det handlar om varg inte ska tillåtas i närheten av bebyggelse. Visst är det tur att de bara har en fråga, för inte ens den har de klart för sig. Men visst har de väl valt ett konstigt namn? Vad är demokratin i det hela?
När jag läser sånt här lider jag – mycket med både naturen och djuren och lite med de stolpskott som ens kan komma på något så knäppt.
—————————————————————————
Den andra sortens lidande är rent mental: Den som uppstår när en riktigt bra bok tar slut. Jag vill ju inte att det ska sluta, personerna har blivit nära vänner och bekanta, jag känner med dem och deras situation. Det handlar om ”Tre sekunder” av Roslund & Hellström. Vilken bok! Jag saknar den.
Jag drog på det innan jag började läsa den. Anledningen är att i några av deras tidigare böcker blev jag rätt less på kommissarie Ewert Grens och hans demoner, sova på kontoret och lyssna på Siw Malmqvist. Men i den här boken börjar han äntligen göra upp med sitt förflutna, skönt.
Roslund & Hellström blandar sällan fakta och fiktion – det de skriver stämmer i hög grad. I ”Tre sekunder” tar de upp den etiska och moraliska frågan om det är rätt att polisen använder sig av infiltratörer, som får frikort för vissa brott, för att man ska kunna sätta åt större brottslingar. Det är en svår fråga och den lever kvar i mig.
Uppdatering: 23/11 i Uppdrag granskning tas denna fråga upp.
AB: Polisen svek infiltratören
Lägg till ett oupphörligt driv, bladvändarspänning och ett precist språk – det är inte konstigt att ”Tre sekunder” vann ”Den gyllene kofoten” 2009.
———————————————————————————-
Jag har också lidit mera fysiskt under helgen. Kloker har nämligen fått för sig att han är en suverän indianflöjtspelare. En indianflöjt är övre delen av en blockflöjt. Bara blås! liksom och flippra lite med handen i hålet där spottet flyger ut (stänkskydd rekommenderas). Oljudet skär genom trumhinnan som en brödkniv i metall.
Vi har utstått uppträdanden också. Madre mia! Lidandet är inte bara fysiskt utan även psykiskt – det är faktiskt svårt att vara stolt och uppmuntrande förälder till praktiserande av tortyr, när tankarna mest går till lyckopiller och valium.
Till saken hör att Kloker är född tondöv. Totalt. Nu menar jag verkligen till 100%. Bä bä vita lamm finns i en oändlig mängd melodier, vilket jag inte visste förut, tur att orden är desamma annars skulle vi ha samma chans som en fis i rymden att gissa sången.
Vi har bestämt oss för att han inte ska behöva stå i något talangprogram om några år och bli totalt sågad, grina i kameran och säga ”men mamma och pappa tycker jag spelar och sjunger så bra, snyft” bara för att föräldrarna är både döva, stumma och inte har objektivitet nog för att berätta hur det ligger till.
Så vi tar det lite i sänder. Det faller sig naturligt att göra det precis efter ett pass av extremt lidande.
——————————————————————————-
DN: Nytt parti vill utrota vargen
DN: Om fem år vill inte en kotte bo på landsbygden
AB: Parti vill utrota vargen i Sverige
AB: Nytt parti vill utrota vargen
NT: Nytt parti med mål att utrota vargen
Lämna ett svar