Svälj inte. Vad du än gör – svälj inte.
Han tornar upp sig över mig, en påtvingad, oönskad intimitet. Min mun är alldeles full. Jag ligger raklång, benen som spända stålvajrar, det klibbar på ryggen.
Andas genom näsan. Jag kommer inte att spy.
Fingrarna ihopsnodda i varandra, hala men jag håller ändå mina egna händer i en sorts trygghet. Han är över mig, över mitt huvud. Jag känner hans andning.
Svälj inte. Det är snart över. Andas genom näsan.
Nu stönar han. Min mun blir ännu fullare – huvudet rullar åt sidorna, fram och tillbaka.
Nej. Inte mera. Svälj inte. Snart är det över.
Ett sista stön.
– Så där! Äntligen klart! Ja, jag måste hålla med om att det verkligen är trångt mellan dina tänder, sa tandläkaren och viftade med tandtråden.
Lämna ett svar