Blåslagen och lomhörd: Om att vara IT-support

Att vara IT-support kräver starka nerver, viss vighet och tillräckligt med organisationsförmåga för att i förväg kunna förebygga sin egen dövhet. Och en del tålamod.

Som gammal IT-utbildare är det inte så konstigt att folk vänder sig till mig för hjälp ibland. För det mesta tycker jag att det är ganska roligt att hjälpa till. Skrivarproblem undantaget.

En av dem som jag brukar hjälpa kom och ringde på i fredags, som vi kommit överens om, med datorn under armen. Det är min gudmor, 75+, och i full fart med livet, alltid på språng, alltid bråttom, alltid otålig. Hon sköter sina bankärenden på nätet och försöker mejla, beställa biljetter, boka flyg och allt sånt.
Men.
Det händer saker i datorn.
Hela tiden.

Nu var det dags igen. Hur var det nu man gör för att skicka ett mejl? Okej, vi tar det igen. För ungefär tionde gången. Följande dialog brukar utspela sig.

– Jag har ju satt på men inget händer!
– Du får vänta mer än två sekunder. Så, nu startar den.
MEN titta! (Av tonfallet att döma kan man tro att en finlandsfärja är på väg in genom fönstret). Det blinkar där! Varför det?!
– Bry dig inte om det där, det ska vara så.
DET HAR FÖRSVUNNIT!!! (Cirka 95 decibel, bara två tavlor trillade den här gången). Strecket!? Aha, där. Det funkar inte!
– Vänd på musen så går det bättre.
HAHAHAHA! Kan jag logga in nu?
– Ja, gör det.
– Det händer INGET!!
– Vänta två seku…
AAAAAAAAAAA!! (Två finlandsfärjor dansande in genom fönstret). SÅG DU?!
Numera är jag beredd på dessa avgrundsvrål som utstöts med jämna mellanrum men de första gångerna blåste jag av stolen. För att förhindra lomhördhet resten av dagen brukar jag försöka sitta så att jag inte har något öra direkt i skottlinjen.
– Det där ska blinka …
– Och nu då? Jag vill ju skicka mejl!
– Då går du in där (jag pekar).
– Ja ja, det vet jag väl (en anings förorättat). Men sen då?
– Klicka en gång där. En gång.
Klick. Klick. Klick. Klick. Klick.
– En gång, var det.
– Jamen det händer ju inget!
– Du måste vänt…
– Jaja, det säger du jämt! Hahaha!
– Det kan hända konstiga saker om du klickar …
AAAAAAAAAA!!! Titta nu vad som har hänt!

Så här brukar vi hålla på ett tag.

– Du har sånt tålamod, brukar hon säga.

Jo, tålamod är en dygd. Ibland är jag väldigt dygdig. Men bara ibland.

20 tankar kring ”Blåslagen och lomhörd: Om att vara IT-support

  1. Helen

    En sån härlig krutis!
    Tur att jag inte bor i närheten, kära supporten!

    Sv. Det var väl trevligt att du kommer att bidra!

    Ha en braer dag!

    KRamar

    Svara
  2. fialia

    Hehehe, härlig tant. Min mor håller oxå på med sin dator men min bror bor i samma hus så han är hennes problemlösare när det händer ”grejer”
    ha de Fia

    Svara
  3. Ann-Mari

    Nej men vilken tur att jag han med att lära mig datorn innan jag blev pensionär, så otålig och klick-klick-klick benägen som jag är hade jag nog blivit en pina för den som skulle var min IT-support!
    Fast det kommer väl något annat nytt och tekniskt sedan…
    kram, Ann-Mari

    Svara
  4. PeterL

    Du, jag arbetar själv bl.a. med IT-support och kan stöta på liknande situationer bland en del som är 30-40 år yngre än din gudmor.
    ”Tålamod var det, sa Bull”
    ”Med ett leende” tillägger jag

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Höh? Jag brukar radera den här typen av kommentarer. Om du Coquina åtminstone hade läst mitt inlägg först, så hade jag kanske övervägt det. Kanske alltså.

      Svara
  5. Elise

    Haha. Tur att jag började med datorer så tidigt. Och att maken är en dataguru…
    Min mamma som numera kan datorer (nåja), hon vet hur man sänder mail, surfar och talar på skype. I alla fall min mamma försökte en gång titta på film i laptopen. Det går bra sa jag.
    Mor ringde mig efter 20 minuter. Hon hade försökt stoppa in filmen i skrivaren…
    Så kan det gå =)

    Svara
  6. Helen

    God morgon!

    Det var rart och så börjar du förstå mig för väl nu. Det var det som var avsikten!

    Här ligger dimman tät, men de har lovat sol senare under dagen. Men här kan man inte sitta och vänta, det är bara att gå ut.

    Ha det gott!

    KRamar

    Svara
  7. Ama de casa

    Hahaha! Det låter ungefär som när Anders har support till sin far över skype. Hans pappa lyssnar aldrig klart på råden och trycker hejvilt både här och där 🙂

    Svara
  8. Selma

    Det är minsann inte så lätt det där med tålamod. Mitt värsta är nog när maken sitter och småhojtar ”Men vad är det som händer? Varför blir det så här?”

    Svara

Lämna ett svar till Ama de casa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.