Det kan vara ganska kul med namn. Första gångerna jag hör ett ”nytt” namn reagerar jag med: ”Men hur tänkte föräldrarna nu?!” eller ”Oj, vad gulligt. På en bebis.” eller ”Jaha, är de från England?” (apropå alla engelska pojknamn).
Vi har nyligen kunnat läsa en del om Emilia Aldrins forskning i vilka namn vi väljer till våra barn. Inte överraskande har man kommit fram till att valet av namn speglar föräldrarnas drömmar, att originella namn är en social markör, att yngre och lågt utbildade föräldrar väljer udda och originella namn medan äldre högutbildade gärna väljer klassiska namn. Idag kunde vi också läsa att pojkar med y-namn oftare än andra blir kriminella. I mina texter heter rötägg och kriminella ofta Jimmy, Johnny och liknande. Varför det?
Okej, annorlunda namn, för att barnet ska bli ihågkommet och sticka ut. Men tänk om Goliat Nilsson blir en liten tunnis? Och Halleluja Lundström blir en ateist i kvadrat? Vilda Åker af Schnegelbechteriums blir världens mest långsamma och flegmatiska? Och när lille Love blir stor och åker till USA…? Hur blir det då?
För några år sedan när dottern fick en kåldocka (alla är unika, en typ av ”adoptionspapper” medföljer och de har ett namn redan från början) visade det sig att hon hette Emilie Linda. Fint, sött och romantiskt. Säg hej till Emelie Linda!
När jag var liten hade alla dockor just sådana namn, fast som de var då på den tiden: Maria, Cecilia, Therese, Isabelle och liknande.
Men inte min docka. Icke. Du behöver inte säga hej till henne.
Av någon outgrundlig anledning som jag inte kommer ihåg, fick hon heta Gun.
Jo, du läste rätt: Gun.
Jag har aldrig tyckt att det är ett fint namn (ta inte illa upp alla Gunnar!) och jag älskade min docka så den tanken är en återvändsgränd.
Alla som frågade vad min docka hette, vuxna som barn, reagerade konstigt på mitt svar. Jag kan sammanfatta allas kommentarer så här:
”GUN!!! Hahaha, du är rolig du!” Garv och klapp på knäna samtidigt som osäkra blickar riktades mot mig.
Så, mina barn fick inte heta Göteborg och Snaps.
Uppdaterat: Folks kommentarer om namn i dagens DN. Till dig man som heter Mikro och tror att du är ensam om det vill jag berätta att jag känner en Mikro. Det är en tjej.
Intressant det där. Själv fick jag heta Karin för att min syster som dog som liten hade hetat Anna-Karin. Att jag också ärvde både mosters och fasters namn, alltså har jag tre förnamn, har jag alltid räknat till en viss bekvämlighet och brist på fantasi av mina föräldrar.:)Min far hade gärna låtit mig heta Lillemor men det skulle isåfall bli över min mors döda kropp, har jag förstått:), så valet var enkelt. Han kunde ju inte låta mig växa upp utan mor så därför fick jag heta Karin. Mina dockor fick rätt och slätt heta Ann och Gun. Du var inte ensam om valet av Gun och jag är inte heller övermåttan förtjust i namnet…undrar varför jag valde så?
Tänk att EN människa till på denna jord hade en docka som hette Gun! Du kanske hade max tre bokstäver att använda? 😉
Nu får jag tänka lite för jag har inget minne av något namn på dockan eller nallen.
Så man kan utläsa att du gillar snaps och Göteborg, eller…
Kramar denna soliga dag!
Nej, inte speciellt faktiskt.
Sv….Jasså John! Jag hade mera Sickan i tanken: Jag har en plan!
Vill du ha de vegetariska recepten, ingen copyright där?
Har du W4 i telefonen? Det är nog bättre att svänga sig med orden där, för planen gick om intet.
Bamsekram
Linas!
Wordfeud = W4. spelappen man kan ha i sin fina phone. Jag har ingen phone men G har och han den snälle laddade hem det, så nu är jag tyst och koncentrerad och stör ej!
Kramkram
nej vem skulle vilja att ens barn hette så 🙂 mina heter helt vanliga namn, mitt är lite ovanligare men ändå inte 🙂
kramar
Intressant det där med namn alltså. Hur de speglar både en själv men också föräldrarna/de som gav en namnet.
Min ena docka hete Gockan och den andra Lilla Lillan. Det funkade det med.
Mina föräldrar heter gun o gunnar, hehehe.
Jag minns en docka jag hade, den var mörkhyad men jag kommer inte i håg om jag gav den ett namn.
ha de Fia
Ha, ha…ännu ett skitbra inlägg från dig.
Det där är ju hur intressant som helst.
Varför blir inte tjejer som heter Evy, Mary, eller Sally kriminella t.ex.?
Dessutom finns det riktiga fulingar som försöker smita genom att byta ut ”y-et” i slutet av sitt namn mot ”ie”. Jag säger inte Jimmie (Åkesson) så har jag inget sagt.
Jag har burit tilltalsnamnet ”Peter” i över 57 år och ibland har jag tyckt det var ett värdelöst namn och hade hellre velat heta ”Smulpaj” eller ”Örnöga” eller nästan vad som helst. Men ibland har det känts helt rätt.
Idag orkar jag verkligen inte bry mig, tycker det finns viktigare saker att ägna mig åt. Men att ha hetat t.ex. ”Robert Redford” hade väl kanske inte gjort så där fruktansvärt ont.
Tack för det! Det värmer ska du veta.
Ohh, så spännande! Tycker jag eftersom vi valt extremt unikt namn till sonen (det var 4 personer i Sverige som hette det när han föddes, nu är det 34) och marginellt vanligare namn till dottern (nåja, nästan 4000 heter som henne…). I vår föräldragrupp sas det ”Och de är inte ens tonårsföräldrar…” när de hörde vad sonen skulle heta….. Så jag hittar citat i artiklarna du hänvisar till och undrar vad de här namnvalen säger om mig och min man, som är akademiker, medelålders (redan när sonen kom…):
”Bland yngre lågutbildade föräldrar som bor i lägenhet är de nya, moderna, mer kreativa namnen mer populära namnval till barnen.”
”För en del handlar det om självförverkligande, att man vill att barnets ska bli unikt med sitt namn och ihågkommen i till exempel jobbsammanhang”
”Det finns två tydliga mönster i namnvalen som nutidens föräldrar gör; om man vill framställa sig och sin avkomma som vanliga personer som smälter in i mängden, eller unika personer som sticker ut. Den första gruppen väljer klassiska svenska namn som förekommer i alla generationer, och den andra strävar efter ovanliga, unika eller internationella namn.”
”det kreativa namnvalet kan kopplas till individualism och en ny samhällssyn.”
Min tolkning är att vi vill att våra barn ska vara individer, inte in i en roll (stämmer ju med min normkritiska inriktning), ha namn som fungerar internationellt (som vi faktiskt medvetet resonerade när vi valde namn), att vi vill att andra ska komma ihåg dem (och det stämmer verkligen med sonen, alla kommer ihåg hans namn…) och att vi vill förändra samhället! Ja, och sen betyder det ju att vi är unga oxå, det var väl det bästa 😉
Mina syskon och jag fick namn efter karaktärerna i de böcker mamma läste då hon väntade oss. Hade jag fötts som pojke hade mitt namn varit: Napoleon…
Jo så har vi ett mellannamn också efter mormor, farmor och farfar. Sedan efternamnet.
Gun, ja det är en fin docka. Namnet är udda och bra.
Mina dockor hette typ: Bo, Kalle, Flora, Greta, Sixten. Alla var flickor…
Vad intressant det där. Är det mycket skriverier i Sverige om just detta nu?
Jag har missat som vanligt. Bor väldigt långt från nyhetsmetropolen känner jag ibland 😉
Men tur att det finns sånna här bloggar så man kan vara up-to-date med vad som händer och sker.
Jag hade bara en Skrållan och hon hette skrollan redan när jag fick henne. Därimot hade jag en gosehund som fick hete KILROY, var nu i 17 DET namnet kom ifrån…ha ha
Hälsningar
Yohanna som tackar för snygg-komplimangen 😉
Haha, ja det där med namn är märkligt. Min docka hette Tynn. Ingen aning om varför eller var jag fick det ifrån, men den dockan fick både stryk och kramar genom åren… =)
Ja, det är lustigt det där med namn. Alla vill vara så originella och nuförtiden ska man ha ett så konstigt namn som möjligt.
Tack förresten för kommentar inne hos mig. Angående spår av tsunami i Penang, det enda spår efter tsunamin är ett par hus som rasat, men regeringen arbetar med att få bort dem liksom alla andra hus de forslat bort. Ett annat spår är en sorts lägenhets länga à la extrem budget pris som byggdes upp snabbt för att alla fiskarna som förlorat sina hus skulle ha nånstans att bo. Annars skulle man inte kunna tro att där varit nån tsunami alls.
kram
Visst är det intressant det där med namn! Och jag kan jag intyga att det där me y-namn stämmer. Många av dem träffar vi på mitt jobb. Jag skulle faktiskt aldrig tipsa någon om ett Y namn till sin bebis!
Mikro?????? Hur tänkte dom då? Speciellt på en man, hrrrrphm.
Min docka hette Gullan eftersom jag fullkomligt avgudade pappas ingifta FASTER som vi kallade MOSTER Gullan 😉 Eftersom jag har ett hyfsat långt förnamn som gett mig hur många smeknamn som helst (syrran kallade mig Kina, föräldrarna för Nina, i skolan fick jag heta både Stattin, Catta, Cattis och Katakomben etc, etc)så gav jag mina barn trebokstavsnamn (Moa och Ted) för att de skulle slippa en massa smeknamn … gissa vem som kallar dem Mossen Dossen och Teddan Teodor???? ;-D
Ja namn är kul att fundera över! Och intressant att se trenderna. Något som var tråkigt för trettio år sedan är coolt idag…
Min pappa och hans bröder, heter alla något dubbelnamn. Det tycker han är pinsamt töntigt. Men nu döps ju bebisar till dubbelnamn igen. Andra kombinationer visserligen…
Jag har också funderat över namn någongång i min blogg där jag också hävdade att y-namnen blev artister eller inneboende på Kumla…och att man trodde att det blir samma sak med dagens Kevin och Liam…men det låter jag vara osagt. I det inlägget kom jag fram att vissa namn går bra och vissa går bort…typ Bruno och Vito som är ok, men inte Svarto.
Haha! Och på den kvinnliga sidan har vi ju Rosa!
Anders jobbade med en kille som hette Lage i efternamn. Hans föräldrar hade gett honom tilltalsnamnet Sam.
Undrar hur dom tänkte där?
😀
Undrar om de var släkt med dem som döpte sonen till Inge? De hette förresten Vidare i efternamn. 😉
Inge Lust ska ha funnits i Batmans släkt tydligen. 🙂
Vår dotter har ett ovanligt namn..Leia..men det valde vi utifrån att vi tyckte det var fint inte för att det i sig var udda.INte en tanke på det att hon ens skulle ha ett udda namn från början. Jag tycker det är bra om namnrepertoaren kan breddas lite även om det får finnas vissa gränser.
Intressant! Har läst artiklarna du hänvisade till och några till :-).
Jag fick tänka till lite. Jag tycker inte om mitt namn. Jag avskyr dubbelnamn och mitt hela namn Ann-Mari Linnea får mig att tänka på en blondlockig tjej som springer i blommig klänning på en blomsteräng – alltså inte jag!Ändå har det aldrig fallit mig in att byta namn – det är ändå en så stor del av den individ jag är.
Jag ville ha starka namn på mina tjejer. Men jag hade också utländska namn på förslag (hade ju bott i Amirika :-D): Tonian och Nicole! Mannen tyckte inte om dem, så om man får tro på E. Aldrins forskning räddade mannen oss från att bli ”white trash” 😉
Det är en rikedom att få läsa din blogg!
Tack snälla för de orden. Dem ska jag spara djupt inne och ta fram när jag behöver dem.
Det där med Y namn, det stämmer;)
Min docka hette Anna, det måste vara det vanligaste namnet på en docka för oss alla 60-talister!
Mina barn har fått namn som funkar internationellt, men som ändå inte är konstiga, de är lika svenska som engelska namn=D
Kram
Förresten!
Gömde säga att jag räknar aktivitets minutrar från måndag till söndag, börjar den här veckan, så första redovisningen blir på söndag.
Kul om du vill vara med! Ingen tävling, bara för att sporra varandra att bli bättre på att röra på oss. =o)
kram
Gomorron kram!
Svar: Ja, haha – jag har väl aldrig gjort mig känd som lång och reslig … men liten och naggande god 😉 Taxbenen som sitter på min kropp får liksom ”pinna på” extra snabbt för att kunna mäta sig med Grand Danoisben ;-)Jag är 164 … och en halv cm över havet … och den där halva centimetern är mycket viktig att få med 😀
Gomorron
Jag gillar mitt namn, det är så pass ovanligt att var och varannan person inte heter det men ändå inte så pass konstigt att folk säger va och frågar hur det stavas. Sen ska det tydligen betyda ”gud” vilket passar mitt ego perfekt. Hehe.
Jag är döpt efter Paul Ankas låt. Det stod mellan det och Amanda. Min låtsaskompis hette Anna. Mina dockor hette Maja, Linnéa och Viola.
Namn är nog nästan mer en känsla tror jag. Man får en känsla när man ser ett namn, beroende på vad man har för tidigare relation till personer med samma namn och andra associationer.
Tror jag 🙂
När jag var lite ville jag väldigt gärna heta nåt originellt. Nu, i en global värld, har jag insett att det är praktiskt att ha ett namn som funkar på flera språk och i flera kulturer. Dessutom kan det vara ganska skönt att ha ett namn som inte googlas upp direkt… liite anonym kan man ju få vara ibland 😉
(Mina dockor hette förresten Äggle och Öggle… ;))
Mitt drömnamn som barn var Marnie, efter en hjältinna i en veckotidningsroman. Åh,som jag ville heta det, så mycket mer romantiskt än Gunilla!
Men även om Gunilla är ospännande är jag ändå glad att mina föräldrar inte projicerade sina drömmar på mitt namn – sådant kan ju ta en ände med förskräckelse 🙂
Marnie tycker jag var ett fint namn. Fast det kanske inte passar så bra till ett svenskt efternamn… Ospännande och ospännande – man kan få sådana krav på sig om namnet är FÖR spännande.