Recension: Pansarhjärta

Jo Nesbøs ”Pansarhjärta” hade legat och väntat på mig en tid. Ibland gör jag så med böcker jag ser fram emot extra mycket att läsa. Tjock var den också, 646 sidor i pocketupplagan, och jag gillar tjocka böcker.

Jag har gillat de tidigare böckerna om Nesbøs alkoholiserade hjälte Harry Hole. I ”Pansarhjärta” blir han hämtad hem från Hongkong där han gömt sig för att glömma sitt förra uppdrag och kärleken. Två kvinnor har mördats i Norge på det mest brutala sätt och Hole är Norges enda seriemördarspecialist. Vi får vara med om mord och tortyr på de mest bestialiska vis, blodet flödar, plågorna står i kö. Hemligheterna och det förflutna spökar för i stort sett varje person i handlingen, och de är många. Vindlingarna verkar aldrig upphöra.

Och så är det med hela boken – den verkar aldrig sluta. Den borde ha varit 200 sidor kortare, de spännande miljöerna i Kongo lämnades åt sitt öde eftersom jag inte kan se dem framför mig och grottandet i lidande och bestialitet kunde ha halverats. En stor del av poliskåren är korrupt på ett eller annat sätt, likaså de många inblandade personerna. Språket flyter på men många gånger blandar han ihop perspektiven vilket gör läsaren förvirrad och ledtrådarna är uppenbara, dock inte för polisen.

Jag beundrar uppfinningsrikedomen i handlingen och det komplexa persongalleriet, där dåtid vävs ihop med nutid. Men här blev det för mycket av allt. Det var som om Nesbø vill att läsaren ska bada i en orgie av otäckt, blodigt, slaskigt, grymt i en och samma bok.

Jo Nesbø är en av världens mest säljande författare och många har hyllat ”Pansarhjärta” i sina recensioner. Men inte alla – här är Svenska Dagbladets recension. Jag rekommenderar gärna några av hans tidigare böcker, men inte denna.

 

14 tankar kring ”Recension: Pansarhjärta

  1. Annelie

    Tack för den, då behöver jag inte bemöda mig med att inhandla denna bok!
    Det får vara måtta på eländet, även i en bok.

    Svara
  2. fialia

    Har inte läst ngn men ska göra som du säger o ta en tidigare, verkar vara ngt jag kan tycka om. (mord o korruption o sånt, eller hur?)
    ha de Fia

    Svara
  3. Britt

    Tycker som du att hans tidigare böcker varit bättre…men han är ojämn och jag ger honom betyg 3 och 4 på hans tidigare böcker. Kommer inte ihåg vilka som var bättre men vill minnas att jag tyckte om Snömannen lite mer än om Pansarhjärta.

    Svara
  4. PeterL

    För drygt 20 minuter sedan avslutade jag Harlan Cobens nya ”För evigt dömd”, jag tyckte den var helt okej, eller faktiskt mer än så, annars har jag i år haft mest utbyte av Håkan Östlundhs, Varg Gyllanders (senaste) och av Håkan Nessers ”Himmel över London” (men det är nog ingen riktig kriminalroman, snarare något annat, som jag inte riktigt blir klok på, men jäkligt bra. Nu ”läser” jag ju inte utan kör ljudböcker och det är lite annorlunda. Ser just nu allra mest fram emot Stefan Tegenfalks sista bok i hans trilogi.
    Ja, jag läser/lyssnar väldigt mycket på böcker, alla möjliga. Lycka!
    Nog dags för ett inlägg med lite boktips på min sida snart

    PS. Gud vilken dum kommentar min senaste var…någon skäms 🙁

    Svara
  5. Susanne P

    Jag läser inte så mycket böcker…mest lättlästa sommarnoveller.
    Sv. Det gäller att hänga med i svängarna! 😉
    Nu är det så att jag har ett alldelens för litet kök i förhållande till behovet.
    Kram

    Svara
  6. Freja

    Hmm, den har jag läst, men kommer inte ihåg vad jag tyckte… Jag är en sucker för blodiga och brutala deckare men jag gillar inte om det tar för lång tid för poliserna att upptäcka det som jag som läsare upptäckt. Känns som om författaren nedvärderar min intelligens då….

    Svara
  7. Ama de casa

    Jag har läst den. Inte heller imponerad. Jag tycker att det är för enkelt att ta till en galning som förövare. Nån gång ska jag själv skriva den perfekta deckaren 😉
    PS: Du kan få ett signerat ex 😀

    Svara
  8. Gun

    Jag har inte läst något av honom, och tänker nog inte läsa just den där heller. Det var längesedan jag läste en bok men har flera som ligger och väntar.

    Sv: Tack, ja det är skönt. Vet inte vad du menar med skumt, men det är inte vem som helst som kan validera. Det fungerar så (i Uppsala iaf) att man måste ha ett visst antal års erfarenhet i yrket. Man genomgår först en kartläggning av varje kurs där man först bevisar att man kan något om ämnet. Om man anses godkänd vid kartläggningen får man veta målen för kursen och får ett antal nyckelord att studera, och sedan, vid själva valideringen (som är olika lång beroende på poäng) är det både skriftligt och muntligt förhör och samtal i grupp eller enskilt där man blir godkänd eller inte. Man kan även skriva för högre betyg efter att ha klarat godkänt om man vill. Så jag tycker det är ett bra sätt att få på papper att man faktiskt har utbildningen, fast genom lång erfarenhet istället. Man får absolut inte godkänt lättvindigt utan måste klara målen och blir man inte godkänd så får man läsa kursen ”på riktigt” istället.

    Svara
  9. Helen

    Måste erkänna att jag inte läst några av hans böcker, tror jag har fått nog av den gengren.

    Gomorron på dig!
    @ strax

    Kram

    Svara
  10. Sand mellan tårna

    Morn morn! Jag älskar att läsa och har alltid en bok jag håller på med.
    Sv: Ja nightsafarin är den av våra utflykter som gått bäst i år och det är många som gillar det. Själv har jag tröttnat så detta var sista turen för i år i alla fall men nästa år är vi nog på igen 🙂 Sonen tycker ju det är super kul men märkte igår att han också känner sig mätt på det.

    Svara

Lämna ett svar till Sand mellan tårna Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.