Att inte ha något att göra – det händer inte mig.
Men det händer barnen. I somras när vi hyrde stuga körde vi en tevefri vecka. Det var faktiskt rätt skönt. Vi spelade spel och kort och lärde barnen lägga patiens. Kloker provade på att bygga korthus också.
En kväll sa Kloker plötsligt:
– Är det där den där tokhuvet?
– Eh, va? sa jag och tittade upp undrande vem det var som kom.
– Ja, eller dumskallen eller vad du nu sa, förtydligade han på barns vis, där allt är så självklart.
Jag hann tänka herregud-vad-har-jag-sagt-för-dumt-om-någon-nu-då-som-han-har-hört innan ahaet uppenbarade sig som en räddande ängel. Det var ingen som kom. Jag lade Idioten.
– Mamma, nu är det din tur! ropar Krusidullan.
– Att göra vad?
– Lägga foten bakom huvudet! Det är jättelätt! Fast det är ännu lättare när man ligger på rygg!
Det kan faktiskt diskuteras hur lätt det är. Både sittande och liggande. Eller varken eller.
Du får prova en dag när du inte har något att göra.
Lämna ett svar