En his(s)nande historia

Så där ja, då kör vi igång en ny runda med Bongoklubben. Den här gången berättar vi om ett tillfälle då vi inte trodde våra ögon eller öron. Länka till den som du fått ”pinnen” av och den som du skickar vidare till, enligt listan nedan. På så sätt kan läsarna klicka sig fram till ett antal lustiga, konstiga, häpnadsväckande historier. Mycket nöje!

—————————————————————————————

När jag var tonåring jobbade jag extra på Esso Järva Krog, som det hette då. Trogna läsare har läst om det tidigare. En höstdag kom det in ett gammalt par, säkert närmare 80 år. De var klädda i knickers, hemstickade sockor och lusekoftor. Deras ansikten liknade russin och ögonen var stora, pigga och hänförda – lite som barns ögon framför godisdisken.

Efter att vi hälsat berättade de stolt att de hade vunnit en bussresa till Stockholm, där de aldrig hade varit förut. De bodde någonstans på den allra vischigaste vischan i det allra bortersta hörnet av Norrland.

När inskrivningen väl var avklarad, den tog en stund eftersom de ju aldrig hade gjort något liknande tidigare, gav jag dem deras nyckel med orden:

– Då får ni rum 610, på sjätte våningen (inte kommer jag ihåg rumsnumret, jag hittar på något, men högt upp var det).

De hejdade sig med ryggsäckarna halvvägs, tittade på varandra och gubben utbrast:

– Men snälla fröken, inte orkar vi gå så högt upp!

– Nej, det behöver ni förstås inte, ta hissen! svarade jag käckt.

De sökte varandras blickar igen och sa sedan osäkert:

– Hissen?

– Javisst, hissarna har ni där, sa jag och pekade på hissarna medan jag började undra om de inte hade alla propparna i skåpet.

Återigen tittade de på varandra, sedan på de tre stängda hissdörrarna och så på mig igen.

– Och den där ”hissen”, sa gubben med betoning på hissen, den ska ta oss till sjätte våningen menar fröken? Tonfallet avslöjade att de trodde det var jag som hade en trasig propp.

Jag hänvisade dem till hissen igen, pekade, var tydlig och de tog sina ryggsäckar och tassade smygande fram till de stängda hissdörrarna. Och så stod de där och glodde på dem.

– Tryck på knappen bredvid så kommer snart en hiss! ropade jag och visste inte riktigt vad jag skulle tro. Kunde det verkligen finnas folk i Sverige som aldrig hade hört talas om hissar?

Paret sökte varandras blickar igen och stärkta av dem tryckte gubben på knappen. En hiss öppnade sig framför dem och de klev in, försiktigt. Sen stod de där. Helt stilla, hand i hand, med ryggarna utåt. 

– Tryck på knappen som det står sex på! hojtade jag uppmuntrande.

Med blickar som om de var på väg till Hades, tryckte de försiktigt på knappen och hissen åkte iväg.

Kvar i receptionen stod jag och undrade över vad jag just hade varit med om. För om jag trodde mina ögon och öron hade jag just träffat ett par som aldrig hade hört talas om uppfinningen hiss. En ”modernitet” som vid det tillfället hade funnits i ungefär 130 år. Hur skulle man ha kunnat undgå det? Man kan ju inte stå med huvudet i ett hjortronris jämt?

Än idag undrar jag hur det gick för dem i trafiken i Stockholms trängsel, tunnelbana, rulltrappor, rödlysen… Oj oj.

—————————————————————————————–

Nu lämnar jag över till Helen, Käringen mot strömmen, som säkert har något roligt att berätta!

Helen
Ann-Mari
Millan
Annelie 
Mia systeryster
Ama de Casa
ansepanse
Fru Gårman
Stattinskan
Husfrun
Britt
Karin
Freja
Gun vaknade sent men ska självklart vara med!
Yohanna i Las Palmas kom instudsande med en julskinka under armen och säger att hon har förälskat sig i Bongoklubben. Sött va? Sånt går inte att motstå.

 

37 tankar kring ”En his(s)nande historia

  1. Husfrun

    Oj, det känns som om jag har mycket att leva upp till här… vad har mina ögon och öron sett och hört?!
    Vilket underbart par. Hoppas Stockholm inte förvirrade dem alldeles bara. De kanske går runt där än?

    Svara
  2. Stattinskan

    Haha – OM du bara visste hur mycket ”internetiskt” jag inte kan eller ens vet att det finns ;-D Får OFTA konstiga blickar från sonen när han pratar ”datateknik” med en mindre vetande 🙂

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Tror jag kan ana. Men om hundra år skulle du kanske ha fattat lite mer? 😉

      Svara
  3. Helen

    Ha ha,det var så målande beskrivet så bilden av dem har fastnat på näthinnan!

    Då går jag ut till tänkar studion och funderar på mitt bidrag då.

    Kramkram

    Svara
  4. mormor

    Oj oj! Kära nån då! Undrar hur de klarade sig … förmodligen alldeles utmärkt … en stor upplevelse för dem kan jag tro!
    Ha det finfint!/Mormor

    Svara
  5. Susanne P

    Hahahahaha! Jag dör…! Jag står här och skrattar högt för mej själv, i min lilla ensamhet och tänker att det där kund varit jag!! 🙂
    Så de ”hedde” in sig i hissen till slut, stackarna…
    Inte så lätt att hamna i storstan när man kommer från de vidsträckta norrländska skogarna!
    Jag om någon vet….
    Kram

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Jag såg dem inte igen, mitt pass slutade strax efter vill jag minnas. Men jag tror att städerskorna hade hittat dem om de hade virrat runt där hela helgen. 🙂

      Svara
  6. Annelie

    Jag kan inte låta bli att se syner framför mig. Två gamlingar som åker upp och ner i en hiss i flera timmar utan att våga gå ut.
    Hahahahahahahahahaha……….

    Svara
  7. Freja

    Hahahaha, stackars dem, de trodde säkert du var trollkarlens assistent! Hmmm, nu kan jag dels underhålla mig i flera avsnitt innan det är min tur, och därmed oxå fundera mig sönder och samman över vad jag ska skriva om….

    Svara
  8. Britt

    Oj nu måste jag ut och lufta mamma och visa henne världen så att hon inte står någonstans vid 80-års ålder och förfasas.

    Svara
  9. Diana

    Oj, jösses… rulltrappa och rondell kan jag gå med på att man inte sett… men hiss! Jösses!
    Ska bli spännande att följa bongoklubbens framfart!

    Svara
  10. Karin

    Man får hoppas på att de fortfarande inte står på sjätte våningen och väntar på att hissdörren skall öppna sig. Jag fick oroskänslor när jag läste att du sände iväg dem uppåt utan att veta om de hittade ut.

    Det är inte lätt när det är tungt, som sagt:).

    Svara
  11. Gun

    Hahaha, men oj, förstår att du blev förvånad. Och så märker jag att jag missat Bongoklubbens sammankomst.. Men det kanske inte är för sent än? Inte för att jag vet vad jag skulle berätta, men ändå.

    Svara
  12. Annika

    Vad har ni nu hittat på … Bongoklubben? Synd att du inte vet hur det gick … Hur mår du käre krönikör. Det var länge sen och snart börjar jag jobba. Förhoppningsvis blir det den 26 sept. Jag la in en blogg idag … Tror det är på väg tillbaka nu … Hoppas det. Ha de gott …pokonis A

    Svara
  13. Annika

    Synd att du inte vet hur det gick … Hur mår du käre krönikör. Det var länge sen och snart börjar jag jobba. Förhoppningsvis blir det den 26 sept. Jag la in en blogg idag … Tror det är på väg tillbaka nu … Hoppas det. Ha de gott …pokonis A

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Det är fint, tack! Just nu väldigt mycket att göra. Vi får höras senare!
      Kram och lycka till med jobbet!

      Svara
  14. Helen

    Tack snälla!
    Nej då, det var bara så dåligt med såna dära bevämlighetsinrättningar efter vägen.

    Å sen att se Clintan var inte så konstigt för han ägde restaurangen.

    Kvällskram för än ä dä int natta
    H

    Svara
  15. Ann-Mari

    Häpnadsväckande historia i sig själv, och med din humor och känsla för ord blir det bästa underhållningen!!
    Rörande med paret dock – tur att de hade varandra 🙂

    Svara
  16. Jane

    Hahaha!
    Alltid lika kul att läsa bongoklubbens eskapader.
    Man skulle velat vara en liten mus i deras ryggsäckar under resten av resan i Stockholm.
    Så man fick höra och se mer.
    Kramar i massor / Jane

    Svara
  17. Millan

    Sv: Jo jag han fixa dem ett helt gäng nya tjänster faktiskt innan jag slutade. Var en jävel på att förhandla med arbetsgivaren…..HA!

    Svara
  18. elina

    ha ha helt sanslöst!!! bongoklubben…kul grej!! ha en bra söndag hälsn ”politikern ;-)”

    Svara
  19. Pingback: Bongo, bongo! | Freja

Lämna ett svar till Helen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.