Sorg, glädje och hjältar

Mitt i semesterns alla grillmiddagar och sena, sköna kvällar ute med vin och syrsornas egen sång sker det oerhörda i Norge. Många dör och många fler drabbas av sorg.

Känslan av hjälplöshet är lika stor som den av overklighet. Och samtidigt frågan: Varför förstod ingen vad som var på gång?

Med tårar i ögonen läser jag om hur ungdomarna som i panik simmade från ön blev upplockade av småbåtsägare, som med fara för eget liv räddade så många som möjligt. Tyvärr fick inte alla plats. Hur gör man det valet? Människorna som kastade sig i sina båtar och åkte ut för att hjälpa är hjältar och jag känner glädje över att de finns. För vi behöver hjältar i samhället. 

Samtidigt pågår en liten debatt i DN om att många numera inte stannar vid en olycka för att hjälpa utan för att filma och fota. Utropstecken! Men hur är sådana människor funtade? För mig är det obegripligt hur man som privatperson kan fota eller filma någons olycka, skadade människor. Undrar om de någon gång har försökt tänka sig in i hur en situation känns för någon annan.

Jag försöker föreställa mig hur det skulle kännas att se bilder på någon i min familj, skadad och fastklämd i en bil, på någons blogg eller på Youtube.

Det borde de också göra.

——————————————————————————————-

DN, SvD Terrorattackerna i Norge

13 tankar kring ”Sorg, glädje och hjältar

  1. Annelie Esseus

    Sanna hjältar var dom i båtarna, såna behöver verkligen fler av.

    Jag håller fullständigt med dig om resten, helt otroligt vilka osmakliga människor det finns!
    Svärdottern älska det också, och hur kan man låta bli?

    Svara
  2. Znogge

    Som det är i dag bygger all nyhetsrapportering på en kombination av ord och bild. Som privatperson skulle jag dock aldrig fotografera på en olycksplats. Ska jag vara där är det för att göra en hjälpinsats annars finns det ingen anledning att stanna kvar.

    Svara
  3. Freja

    Otroligt många hjältar, fantastiska norrmän, som rapporteras om nu på TV. Det finns fortfarande hopp om mänskligheten.

    För några år sedan var vi först på plats när en bil och cykel krockade. Vi ringde 112, fixade upp varningstrianglar, hämtade vatten och filtar och hjälpte både förare och cyklist tills ambulans och polis kom. Vi fick stanna för att lämna telefonnummer till polisen och när vi gjorde det försökte poliserna samtidigt få förbipasserande att fortsätta förbi och inte stanna och glo på den stackars tjejen som låg skadad mitt på vägen.

    Ett pensionärspar passerade förbi och mannen stannade och hängde i princip över ambulansmännens i deras arbete. Polisen sa till honom att fortsätta vidare och mannen vänder sig till polisen, gör en barnslig grimas och säger ”bjäbb, bjäbb, bjäbb”…. Kändes ju väldigt moget! Polisen (en ung tjej) vände sig om mot oss igen och väste (vilket kändes väldigt befriande) ”Gubbdjävel…”….

    Jag kan säga att mannens fru såg otroligt generad ut över sin mans beteende och jag tycker inte precis han var nån bra förebild för mina barn som stod med oss och polisen!

    Svara
  4. carina

    Människors empati och medkänsla i Norge, även deras mediabevakning har min fullaste respekt. Och jag hoppas andra media inkl. Sveriges, politiker m. fl. lär av dem.

    Svara
  5. Gunnel

    ”Hyenor” har väl tyvärr alltid funnits. Begriper mig inte på dem som tvunget måste tränga sig så räddningspersonalen knappt kan komma fram. Hur hade de reagerat om andra gjort likadant ifall de själva eller nån anhörig varit inblandad? Vill man inte hjälpa till har man inte på olycksplatsen att göra.

    Svara
  6. Helen

    Det värsta är väl att media betalar för privatbilderna. Men jag tycker som du, det är förjävligt ……

    Gött med semester, eller?

    Idag har vi haft sol hela långa dagen och bara det lyfter sinnena.

    Kramar

    Svara
  7. ansepanse

    hur är man då funtad om man inte hjälper till i en nödsituation, jag skulle hjälpa så många jag bara hann och orkade, absolut inte ta upp en kamera och börja fota, fy vad ledsen jag blir
    bamsekramar

    Svara
  8. Stattinskan

    ”Sköt dig själv och skit i andra-mentaliteten” blir allt vanligare. Jag förstår inte heller hur man tänker när man hellre fotograferar/filmar än ger någon en hjälpande hand! Antar att det är därför man är en så dålig bloggare – de där ögonblicksbilderna finns aldrig på min blogg!
    Gomorron till dig Krönikören 🙂

    Svara
  9. Svorskan

    Jag håller med. Man ser ofta också om någon kollapsar på gatan hur folk flockas runt för att de är nyfikna. Det känns så fel. Okej att man tittar lite extra när man ändå går förbi, men man går VIDARE. // Apropå ”urvalet” som de fick göra med ungdomarna som var i vattnet. Ungdomarna själva pekade ut vem som var mest trött eller skadad och bad de i båtarna att ta med de först. Helt otroligt, vilka hjältar. Och vilken mardröm de upplevde och får leva med i lång tid framöver.

    Svara
  10. Susanne P

    Detta var en fruktansvärd tragegi, så stor att det tog mej någon dag att inse VAD som egenligen hade hänt. Jag kunde inte ta in det.

    Svara
  11. fialia

    Ja hjältar e dom som ställde upp, och det är bedrövligt med alla som inte förstår att man sårar o ställer till det när osmakliga bilder o filmer läggs ut.
    ha de Fia

    Svara
  12. PeterL

    Lite lätt bloggsemester eller bara lika slö som jag på att uppdatera?
    Det finns ju annat i livet ju, som….som….som….
    Jvisst ja, KÄRLEKEN TILL SINA NÄRA 😉

    Svara

Lämna ett svar till Freja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.