Tantdilemma

Jag sitter på gården som är en bar på Story Hotel. Gästerna är många, stolarna färre, parasollet enormt. Sorlet är högt, vinet är svalt, tankarna svävar skönt. Så, något uppklätt motsägelse-fullt närmar sig, på jakt efter en ledig sittplats. Den motsägelsefulla är ständigt leende, kanske inte hela tiden tack vare en enorm glädje utan snarare på grund av brist på hud. För så blir det när ansiktslyften är för många.

Kjolen är för kort, håret är för långt, sminket är för tjockt, klackarna för höga, sällskapet för gammalt. Kort sagt en 70+ östermalmstant som vill se ut som en liten flicka. En rik liten flicka.

Mitt dilemma: Hur vill denna flicktant bli bemött? Ska jag spela med och låtsas att hon ser ut som sina drömmars tjugoåring vilket betyder att jag behåller min stol. Eller ska jag vara artig och erbjuda min stol så att hon slipper vaja i sina klackar längre än nödvändigt. Men om jag gör det avslöjar jag ju att hon inte har lyckats i sin jakt på ungdomen.

Efter en stunds funderande spelar jag med. Om tanten vill vara en ungdom kan hon gott stå. Mitt vin är fortfarande svalt och Evert Taubes visor ackompanjeras av vindens stilla slag i parasollet.

 

23 tankar kring ”Tantdilemma

  1. fialia

    En klurig fråga men jag hade nog gjort som du, vill de spela får man spela med.
    förresten, nöt djur (som du säkert vet vid det här laget) kommer från ordet nytta, nyttodjur,
    ha de Fia

    Svara
  2. Babs

    Nu är jag ju tant själv utan lyft men hade jag varit yngre så hade jag nog sagt ”vill tant sitta här” och rest på mig. Jag hade så gärna velat sett hennes min.
    Kram

    Svara
  3. Svorskan

    Jag vet inte vad jag hade gjort. Även om jag själv är emot att försöka vara något man inte är, så kanske tanten inte försöker vara 20, men heller försöker se ut som en 70-åring tant som håller sig väldigt bra? (Jag försöker tänka positivt, så att jag inte blir så fördömande mot andra som inte tänker som mig. :D) God morgon!

    Svara
  4. Freja

    Innan jag fick barn hade jag nog kunna tänka mig att göra nått litet ingrepp, men nu vill jag verkligen visa mina barn att de duger som de är, och för att det ska vara trovärdigt måste jag visa att även jag duger som jag är… Dessutom tycker jag det ser obehagligt ut med det där blanka stela ansiktet som de lyfta får…. Och stolen hade jag definitivt behållt!

    Svara
  5. Snyggmormor

    Är det någon som reser sig för dig?
    Nä, tänkte väl det….fniss..

    Ingen reser sig för mig fast jag är handikappad…eller?

    Kram kram

    Svara
  6. Diana

    Haha, stackars tant att leva så i förnekelse… Men med tanke på hur jag hanterar min begynnande 30-årskris så kommer jag säkert bli likadan. 😉
    Själv undrar jag lite över det där med att resa sig upp på bussen. Kommer det nån höggravid eller väldigt gammal så reser jag mig givetvis, men där har varit folk i typ 60-års åldern som gett mig ”ge mig platsen”-blickar och det tycker jag inte riktigt är befogat.

    Sv: Det är Jelly Beans, amerikanskt godis!

    Svara
  7. Jane

    Jag tycker att du var snäll och respektfull som satt kvar på din stol.
    En gång reste jag mig upp i bussen här i Stockholm för att det stod något liknande som du beskriver och vinglade på höga klackar.
    Å GUUUD så arg hon blev och skrek åt mig att veta hut. Haha
    Kramar i massor / Jane

    Svara
  8. Annelie Esséus

    Okey, jag förstår precis vad du menar!
    Klart jag vill att du ska kolla.
    Jag har förenklat prisinfot, ingen av de jag fotat har tagit något färdigt ”paket” som jag hade innan. Funderar på ett nytt erbjudande av nåt slag för att fira nya sidan lite…

    Svara
  9. Stattinskan

    Svar: Jo, det är AA-batterier som är laddningsbara, men jag inbillar mig att de är sämre än Litium. Får se, har 14 dagars ångersrätt!
    Goder morgon sköna Krönikör

    Svara
  10. Susanne P

    Det var lite klurigt dilemma! Ja, hur skulle man gjort? Nä, jag skulle nog gjort som du och suttit kvar! Du hade ju ändå ditt vin kvar i glaset! 😉
    Kram

    Svara
  11. murvlan

    Rart beskrivet…
    Men du – jag känner igen mig. Lite tant sometime, andra gånger klamrar jag mig fast vid de höga klackarna…Tror att man känner sig yngre med speciella kläder.
    Man vill ju behålla allt, trots att det inte går. Kroppen skrynklar till sig lite här och var. Armarnas slatter kallas grevinnedraperier. Sött? Visst kan det bli patetiskt ibland, men gud vad jag gillar Gunilla Pontén. Hon vågar, får skäll, men är egentligen härlig i sin tant-roll. Den fräcka, intensiva med illröda naglar och läppar. Varför inte?
    Sagt av en ”fattig trubadissa” utan Ö-malmsstuk eller botox i rynkad panna.

    Svara
  12. Hillevi

    Det är tankar som då och då susar genom min skalle: Tänkt om jag inte märker att det inte längre ”passar” eller är lite för mycket? Eftersom jag har börjat märka att mitt ansikte inte ”tål” lika mycket smink som tidigare eller att jag inte längre klär i så mörka eller skarpa hårfärger längre…

    Svara
  13. Pantertanten

    Orkar man försöka se ut som 20 så orkar man säkert stå också. Jag har alltid undrat om inte alla människor har en spegel hemma så de kan se sig själv i helfigur. Misstänker att en del kör med fickspegel.

    Svara

Lämna ett svar till Ama de casa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.