Nötburgare. Det skulle jag göra ikväll. Då måste man hacka nötter. Jag slängde ett öga på nöthögen och konstaterade att den lilla högen hackar jag snabbt för hand, bara bökigt att ta fram matberedaren. Och sen…
17.01. Tjoff. Bara att börja! Finfin hackat ska det vara, då blir det bäst burgare. Så gott det ska bli!
17.12. Jag har lite ont i tummen, men det är bara att hacka på. Snart klart!
17.24. Plötsligt kommer jag ihåg att det kan vara gott med några lite större bitar i, lite att tugga på. Tur att jag kom på det!
17.32. Undrar om jag ska ge knoddarna lite frukt eller något? Det finns risk att middagen blir en liten aning sen.
17.36. Funderar på om jag ska våga mig på att byta hackhand. Men risken att det blir hackad hand är för stor. Så himla goda är nog inte de här burgarna.
17.39. Varför heter det nötkött och nötkreatur? Hasselnötter och kossor har ju inte så värst mycket gemensamt.
17.42. Visst är det väl ändå gott med ganska grovhackat? Lite tuggmotstånd är bara fint.
17.49. Oj, börjar det mörkna nu?
17.51. Det är nog jättegott med en del riktigt stora bitar i, nästan hela.
17.55. Vem kom på den här usla idén?!
18.10. – JAAA! Sluta tjata! Maten är snart klart!
18.15. Klar!!! Med hackningen alltså. Och eftersom högerhanden nu är förbrukad måste jag göra resten med bara en hand. Gucka ihop smeten, forma burgare, steka dem. Och lite annat.
18.40. Jippie! Middagen är klar! Äntligen. Belöningsdags.
18.41. Kloker: Det var inte så gott.
18.41.01. Ett. Två. Tre. Fyra…
Lämna ett svar