Lindring

Söndag eftermiddag. Hem kommer en liten Krusidulla med ont i magen. Inget hjälper, tårarna rinner. Hon vill gå och lägga sig i min säng och vila. Med mig.

Jag håller om, lugnar. Efter en stund börjar jag prata om tjejträffen på fredag. Undrar vad de ska göra för något kul då.

– När vi kommer hem från stallet, då kan ju jag klä om lite, säger en Krusidulla med gladare röst och slår ut med armarna. Till något finare. Någon kanske är lite allergisk mot häst. Så det är bäst att jag klär om, säger hon med sitt klädintresse nödtorftigt utklätt till förnumstighet.

Fundersamt ligger hon bredvid mig, planerar kläder, kollar tider.

Jag ser klädprocedurens mödor framför mig och tänker ännu en gång på hur hon ska blir som tonåring.

– Du har inte ont i magen längre va? frågar jag efter ett tag.

– Nä, men vi säger inget så kan vi ligga kvar ett tag till och gosa. Kan du klia mig på ryggen nu? 

Tänk om det alltid gick så lätt att bli av med något som gör ont.

9 tankar kring ”Lindring

  1. Stattinskan

    Naw vad rart … Nästa gång jag har krånglande leder ska jag ta fram min ryggkliare och prata partaj med Göstakatten!
    Gomorron 🙂

    Svara

Lämna ett svar till PeterL Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.