Töntig rubrik, men det är förvisso sant. Och under påskhelgen har ett och annat kilo slunkit ner i befolkningen samtidigt som tidningarna har braskande rubriker om allt äckligt som godis är gjort av.
Men om man äter djur i vanliga fall är det väl inte så hemskt med ett färgämne från en krossad lus? Jag förstår inte hur det skulle vara värre än till exempel blodpudding eller skaldjur. Nästa gång du sippar på en kall Camparidrink kan du fundera över varifrån rödfärgen kommer.
Vissa syntetiska färger är ju inte så roliga, som azofärgämnena. Inte så nyttiga heller. Numera måste det stå ”Kan ha negativ effekt på barns beteende och koncentration” efter märkningen på innehållsförteckningen. Visst kan man höja ett ögonbryn över det faktum att det överhuvudtaget får förekomma i godis.
När det gäller gelatin (som många tror är något som växer på åkrarna) är det idag oftast är gjort av avfallsprodukter av gris, ibland nötdjur. Och gris äts det ju friskt bland alla köttisar, så själva grisdelarna kan väl inte vara så läbbiga? Fast tanken på en vacker, blank jordgubbstårta där grisfett står för det blanka är ju inte lika frestande.
Lite skumt är det att vi gladeligen äter vissa saker som innehåller konstiga ämnen, men inte andra. Ta alla mediciner i kapslar. Den fluffiga chokladmoussen. Mängder med billiga lightprodukter. En del filmjölk och yoghurt. Den höga, lätta tryffeln från fina chokladfabriken. Jo då, gelatin finns i massor av produkter.
Jag äter inte gelatin, så gissa om jag blev glad när jag råkade på detta godis strax före påsk.
Det är företaget ScandiCandy som tillverkar godis utan både gelatin och azofärgämnen. Du kanske undrar var jag köpte den här burken? Jo, på OnOff. Inte direkt dit man åker för att köpa godis. Inte godis som man stoppar i munnen i alla fall.
———————————————————————————
Vid flytten av Metrobloggen försvann alla Bloglovinprenumeranter. Så vill du prenumerera måste du klicka på Bloglovinknappen igen.
Lämna ett svar