Döden löser alla problem

Jag har några favoritförfattare och Reginald Hill är en av dem. När det kommer en ny bok av honom köper jag den och sparar den till något speciellt tillfälle, jag vill liksom inte ”slösa” med den. För ett par veckor sen kände jag verkligen för något riktigt bra och såg fram emot några sköna lässtunder i 588 sidor signerade Hill: den burduse och ofine Dalziel tillsammans med den lärde kollegan Pascoe, en sinnrik historia, originella men trovärdiga karak-tärer och ett språk så medryckande och flytande – härligt, tänkte jag.

I ”Döden löser alla problem” är Andy Dalziel skadad och åker till ett konvalescenthem i Sandytown för att vila upp sig. En ung kvinnlig psykologistudent hamnar på ett annorlunda sätt hos den udda familj som vill göra hela orten Sandytown till något speciellt inom alternativa läkekonster. Ortens grande dame blir mördad och så är allt i full gång på sedvanligt Hillvis.

Vi får följa hela historien ur flera perspektiv. Ett av dem är Charlottes, den blivande psykologen, som mejlar allt som händer till sin syster. Här fastnar jag. Charlottes långa mejl innehåller väldigt mycket dialog som är uppställt på ”rätt” sätt, det vill säga med tankstreck när någon pratar.

– hon skriver alltså så här, sa Andy. Varje ”första pratminusmening” börjar med liten bokstav, alla andra meningar med stor bokstav.

Det stör mig. Vem skriver så? För övrigt är språket bra, det ska ju föreställa en högutbildad persons språk.

Det är väldigt många personer inblandade och de olika släktskapen förvirrar. Men jag ska erkänna att jag oftast har läst sent sent när jag många gånger har varit trött. Men det brukar å andra sidan inte vara något problem för mig.

När jag har läst en tjock bok brukar jag ofta känna saknad när den är slut. Det gjorde jag inte den här gången. Och det tycker jag är tråkigt.

—————————————————————————————-

Efter flytten av Metrobloggen är alla prenumeranter på Bloglovin borta. Vill du prenumerera måste du tyvärr anmäla dig igen.

14 tankar kring ”Döden löser alla problem

  1. Freja

    Jag gillar oxå Hills böcker, men den där var lite udda. Lite ”Fem på äventyr” över den, lite gammeldags, lite käckt 50-tal. Fast jag gillade den ändå, jag är inte så svårflirtad. Gillar i princip allt som minotaur ger ut, där skulle jag älska att jobba!

    Svara
  2. Helen

    Mycket tråkigt!
    Man vänder gärna blad och önskar en fortsättning direkt och har man tur så kommer det nägra till!

    Nattikram

    Svara
  3. diana

    En liten fråga. Hur fick du in bloglovinknappen i sidkolumnen? Har hämtat koden, så långt är jag med…men sedan…

    Svara
    1. Krönikören Inläggsförfattare

      Gå in på Utseende/Widgets, i Sidebar öppnar du en Text och där klistrar du in koden som du fått från Bloglovin. Okej?

      Svara
  4. Annelie Esséus

    För en språknörd som du förstår jag att det måste vara mycket irriterande.
    Det där hade TOM JAG reagerat för, jag som knappt kan stava…….*skratt*

    Svara
  5. fialia

    Har inte läst ngt av den författaren vad jag minns, men visst e de tråkigt att känna så, de ska ju vara separationsångest efter en tjock bra bok.
    ha de Fia

    Svara
  6. Snyggmormor

    Hejdär!

    ja, det kan verkligen vara skitjobbigt när en bok tar slut….

    Men någon Hill har jag inte läst…Just nu vääääldigt trött på deckare…Det har blivit några för många, tror jag.

    Mu ska jag läsa Just Kids av patti Smith som är vår bokcirkelbok.

    Glad Påsk
    Snyggmormor

    Svara
  7. Hillevi

    Alltid trist att bli besviken på en favoritförfattare. Jag tyckte den var helt okey, men jag lyssnade på den, det kan ju vara därför. det ger en annan dimension av boken.

    Svara

Lämna ett svar till sladdertackan Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.