Det är något med män och däck. Något alldeles speciellt – en värld som jag aldrig kommer att förstå.
Under de två senaste helgerna har jag sett Män med Däck. Många. I exakta rader har däcken legat på uppfarter och gräsmattor. De har tvättats med specialmedel, högtrycksspolats, smorts in, gnuggats och gnidits. Männen har stoltserat med mängder med mystiska sprutflaskor med långa pipar och korta pipar.
Trasor och trassel i noggranna högar. En däckhusse som ömt rengör skarven mellan fälg och däck. Kärleksfulla däckägare som med händerna i sidorna och pannan veckad i allvarliga fåror inspekterar de svartglänsande hjulen.
Va?!
Det konstiga är att de däck som blir så ömt omhändertagna nu, samma däck står däckhussarna och sparkar på sen. Sparkar på! Som om de plötsligt inte betyder någonting alls.
Jag fattar ingenting.
——————————————————————————————
Bild från fotoakuten.se
Lämna ett svar