Taxi, var god dröj

För många många år sedan när jag gick i gymnasiet jobbade jag extra i receptionen på vad som då hette Esso Motor Hotel Järva Krog (när vi var på lite bushumör svarade vi Esso Jävla Krog God Kväll! i växeln men det var aldrig någon som reagerade).

De jobbigaste gästerna var Jehovas vittnen som rätt ofta hade konferens där och tyska husmorsföreningar. Vi gick som i bävan när det skulle komma busslaster med tyska husmödrar och var helt überlyckliga om vi hann sluta passet innan de anlände. Nåja. Det är en annan historia. Förresten finns det många historier att berätta om hotellivet.

Men nu ska jag berätta om den gången en tysk gäst (undrar om jag har en hang up vad gäller tyskar?) ringde ner till receptionen och följande konversation utspelade sig:

– Receptionen! svarade jag så där glatt och klämmigt som man ska.

– Good efeninggg. I vould like zörprizzzzetaxi to zity, sa den strama tyske äldre mannen.

– Excuse me?

– I vould like zörprizzzzetaxi to Ztockholm Zity, upprepade han med viss irritation i den befallande rösten.

– I’m sorry, we don’t have surprise taxi in Sweden. Do you wan’t me to order a taxi for you? frågade jag artigt medan jag funderade över vad en överraskningstaxi är för något konstigt. Händer det något i taxin? Eller vet man inte vart den åker? Surprise! Du ville till Enskede men hamnade i Sigtuna, typ.

– Nein!!! I van’t zörprizzzetaxi to Ztockholm, ylade han.

– We don’t have surprisetaxis here in Sweden, sa jag igen till idioten som ínte fattade.

– Nein!!!! vrålade han och jag såg framför mig hur spottet träffade luren med små splätt. I van’t zörprizzzetaxi to Ztockholm Zity!!!

Äntligen trillade polletten ned i det ekande tomma facket hos mig. 
The price taxi to city sagt på tysk engelska.

Vi har fortfarande inga överraskningstaxi i Sverige, vad jag vet.


Det här var första delen i Bongoklubbens gjort-bort-sig-runda. Och här kan ni läsa om när Svorskan gjorde bort sig. Om hon någonsin har gjort det.

27 tankar kring ”Taxi, var god dröj

  1. Peterlarson

    ….njaa….möjligen obehagliga överraskningstaxi.
    Det är fruktansvärt att som man inse att om jag varit kvinna hade jag knappt vågat åka taxi.
    Jävla värld!

    Svara
  2. murvlan

    VERKLIGEN KUL

    DET FINNS MÅNGA TOKIGA GÖRA BORT SIG STORYS. JAG HAR FIXAT ETT ANTAL.
    KORT! EN SOLIG DAG PÅ JOBBET, BRÅTTOM, BRÅTTOM, UT PÅ LUNCH. NEDFÖR TRAPPAN TILL ENTRE´N SNURRAR DET TILL I HUVUDET, JAG TÄNKER – OJ JAG HAR JOBBAT SÅ HÅRT SÅ ATT JAG ANTAGLIGEN SVIMMAR. KÄNNER MIG YR, HÅLLER I TRAPPRÄCKET, TAR TAG I DÖRREN BÖRJAR SNYFTA. TVÅ KOLLEGOR KOMMER IN, JAG FÖRSÖKER GÅ UT. DE UNDRAR HUR DET ÄR FATT. JAG SVARAR, ANTAGLIGEN HJÄRNBLÖDNING ELLER NÅT DITÅT. JAG ÄR YR. HEMSKT YR!!!!

    – JAMEN, BRUKAR DU VERKLIGEN ANVÄNDA DUBBLA GLASÖGON?!

    SORTI, UPPLAGT FÖR GAPSKRATT OCH TÅRAR TORKADES PÅ DEN SUPERSTRESSADE.

    Svara
  3. Svorskan

    Hahaha! Han blev kanske surprised av priset i varje fall.
    Sv: Men det är klart. Jag tar stafettpinnen! Men hur gör vi med länkningar i vår förening? Det brukar inte ge så mycket om man gör med massor av länkar i ett inlägg, men om man har som regel att länka till den man fick stafettpinnen av? Men borde jag inte också länka till den som skall ta över? Nån måste styra och du verkar bra på detta. Hahaha. (Berätta för mig vem som skall blogga om samma ämne efter mig – ge mig länken – så lägger jag in det). Nu har jag inte tid med dig längre, jag måste skriva ett inlägg om EN av de gångerna jag har gjort bort mig. 😉

    Svara
  4. Susanne P

    Hahahahahahaha!
    Jag sitter här och har ”Allå, allå, hemliga armén” i skallen.
    Tack för att du delar med dej av allt!
    Kram

    Svara
  5. Snyggmormor

    hehehe…ibland kan det bli tokigt!!!

    Jodå, jag ska försöka vara rädd om mig…Jag börjar med att vila upp mig lite i Thailand. Sen får vi se…Typiskt mig, lagom till jag ska resa bort händer nåt och speciellt nu när jag hade fått ett besked om att mina njurar precis stabiliserat sig…Ja då tål jag inte medicinen…eller rättare sagt, medicinen har brutit ner min kropp och därför måste jag avbryta…Jaja…”This is my life”…trallalalal…

    Kram kram

    Svara
  6. Ulrika

    Hahahaha!! Viken GENIALISK affärside’ – det finns säkert en marknad för Surprise-taxi i Stockholmsområdet – ensamma människor med för mycket pengar och för mycket fritid som är sugna på ett litet lagom äventyr…:D

    Svara
  7. Freja

    Men en överraskningstaxi kunde ju vara spännande? En taxi som hämtar dig när du inget anar…. Jag jobbade i en lunchrestaurang en gång när en kund kom fram till en kollega och sa ”sejjjnapp”. Hon såg frågande på kunden som mycket tydligt återigen sa ”Sejjjjnapppp”. Kollegan svarade ”Ja, jag säger väl napp då!” fast hon inte förstod varför hon skulle säga det. Kunden blev sk-targ, eftersom det var senap han ville ha, men på extrem skånsk dialekt…. Språk är kul!

    Svara
  8. Helen

    Nu har jag ju redan glömt…..
    Jo, det var kombinationen, sen så var det Göta Källare som var grottan å där var jag aldrig!

    sussa sött
    Kramkram

    Svara
  9. annika

    Vaddå ”BARA” roligt? Det kan bli en riktig Zurrprrriiisssffloknink om du flyger med mej. Freda ja … Hur skulle jag kunna glömma det … See ya. pokonis A

    Svara
  10. Babs

    Hahaha, jag har åkt överraskningstaxi flera gånger, 😉 allra helst utomlands man kan hamna på de mest underliga ställen(språkproblem).
    Det här gav ju många roliga historier i kommentarena också.
    Kram

    Svara
  11. Ama de casa

    Hahaha! Tysk engelska är inte att leka med 🙂

    Fast det är ju en lysande affärsidé:
    Surprise taxi! Hoppa in – du vet aldrig var du hamnar!
    Spännande ju, och bra för såna som har svårt att bestämma sig 🙂

    Svara
  12. Småländskan

    För ca tusen år sen var jag i London med min dåvarande pojkvän. Efter vi ätit och druckit gott på en restaurang skulle jag impa (med min språkkunskap) på pojkvännen, så jag viftade lite graciöst till servitören, som sprang som en skållad råtta mellan borden, och sa ganska högt: Can I pay, please? Han sprang på, vände på huvet och sa ännu högre:Yes, I hope so!!!
    Han fick ingen dricks… tror jag inte i alla fall.

    Svara
  13. Småländskan

    Oj, oj, oj så många gånger jag gjort bort mig alltså! Men jag bjöd/bjuder på det!
    Sonen, då 13 år, och jag var i forna Jugoslavien, skulle äta lunch. Kollade i menyn och kom överens om att äta soppa. Eftersom det var jag som var språkkunnig, så beställde jag. När jag gjorde så bleknade sonen, liksom försökte försvinna där under bordet… och jag fattade noll! När beställningen var gjord frågade jag honom varför han såg så ”konstig” ut. Meeeen, morsan, du har just beställt två tallrikar tvål! Jahapp!!
    Spela roll!? Vi fick ju vår soppa… och som jag sa till sonen ”det är tur att jag pratar engelska på jugoslaviskt sätt, annars hade han kanske inte förstått…”

    Svara
  14. Annelie

    Överraskningstaxi? Skitbra! Ska vi starta upp, det kunde bli riktigt spännande, eller…kanske inte.
    Hoppas ”min taxi” kommer vid 11 imorgon? Ska bli gött!

    Svara
  15. Britt

    Jag har valt att förtränga alla såna episoder i mitt liv och kan idag inte komma på någon av dem…och det är ju lite synd nu när man både kan skratta åt dem och publicera dem i en blogg.

    Svara

Lämna ett svar till Peterlarson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.