Jag svär ibland i mina texter. Jag svär ibland när jag talar. Jag svär ibland när jag läser texter med svordomar i.
Men hur ska man läsa de som vill svära men inte gör det? Ta till exempel: ”Det är ju för j*vligt!” Ska man läsa det som ”Det är ju för jasteriskvligt!”? Vad är då vitsen med det? Jag utgår ifrån att eftersom den skrivande inte skriver ut ordet så vill den inte att vi som läser ska läsa det heller. Det blir så konstigt.
”Vad f..n menar dom?”
”Vad fpunktpunktn menar dom?” Eller ”Vad effen menar dom?”
Nej, om du tycker att det platsar med en svordom i texten, och menar att vi läsare ska läsa den – skriv den då. Om du tycker att man inte ska svära, för att det är tecken på dåligt ordförråd eller något annat förhistoriskt, låt bli helt då. Man kan ju också ta till sjuttsingen, järnspikar eller något annat så kallat kraftuttryck, men effekten uteblir då. Om det inte är en humoristisk text förstås.
Jag undrar hur dessa människor gör när de pratar. Lyssna! Hör du dem? Nej – sluta skratta nu och lyssna.
Det här är en ful fan.
Lämna ett svar