Med fasa läser jag om den gamle mannen som legat död i tre år utan att någon saknat honom.
Tre år.
Att leva ett helt liv. Och inte ens bli saknad av någon.
Jag ryser och inser att det är en av mina innersta fasor: rädslan över att bli ensam och bortglömd.
Vilken tur att jag inte gillar autogiro.
usch ja, det är väl för hemskt
kram
Precis min tanke när jag läste om mannen. Autogiro –
nej tack!
De har jag missat, så förfärligt!
ha de Fia
Det är skrämmande, skapar nästan panikkänslor…
Var detta i Sverige? Skrämmande tanke…
Helt ofattbart att en människa inte är saknad inte av någon… Så tragiskt.
Jag blir också helt förtvivlad när jag hör sånt där, och gillar heller inte autogiro.
Konstigt bara att inte grannarna känt lukten kan man tycka.
Morrn!
Tackar har varit uppe i en timme och trodde jag fått ut ett nytt inlägg, men det hade fastnat……..
Själv då!
Hur går det med Bongo utmaningen, har kikat in till C men där kommer det inget….
Kram
Fruktansvärt. Begriper inte att det verkligen bara rullade på.
Det uppstår ju en viss likdoft när en människa ligger död. Och tre år. Obegripligt!
Lika obegripligt att ingen saknar en medmänniska.
Tur att man har tre barn, något av dem skulle antagligen reagera, eller också alla tre samtidigt…hemska tanke, alldeles allena.
Tycker att det är konstigt att en människa kan vara så bortglömt. Kan man låta bli att deklarera 3 år på raken???. Det visar att samhället inte bryr sig om sina medborgare, det skapar knappast förtroende för samhället
Tre år, det borde ha luktat faan.
I min systers trappuppgång så luktade det något förskräckligt och jag kläckte ur mig ”det ligger bergis en död någonstans” och mycket riktigt så var det och hon hade endast legat i två veckor.
Hon hade inga anhöriga men ändå!
Kram
Ja, det är anmärkningsvärt att han inte var saknad och lika anmärkningsvärt att grannar inte reagerat. Vi bryr oss alldeles för lite om våra grannar – jag kan bara gå till mig själv (med vissa undantag)
Visst är det hemskt att det finns så ensamma människor…
Det är så fruktansvärt och det finns så många sorters ensamhet. Ensamhet i ensamheten, ensamhet bland andra, ensamhet i en relation, ensamhet i mindre eller större grupper och t.o.m. ensamhet inför sig själv.
Alla vi människor kan inte leka tillsammans som ”lika barn barn leka bäst”, det är en biverkan av vår frihet att utvecklas självständigt.
Men det mest tragiska i det här är att det finns så många, såååå många som vi skulle kunna trivas med, umgås med, vara vänner med, leva med…….som vi aldrig ens möter.
Och oändliga stunder av samförstånd, tillhörighet, lycka och gemenskap går därför förlorade.
Det är så tragiskt att det gör fysiskt ont.
Så outsägligt sorgligt! 🙁
Konstigt att det kan ske egentligen. Även om han inte hade några nära vänner och använde autogiro. Och konstigt att det inte har luktat i trapphuset. Men jag tror jag fortsätter med min autogiro i hopp om att jag upptäcks ändå. (Lite på skoj, lite på allvar…) Jag har faktisk bett min arbetsgivare ringa min dotter om jag inte dyker upp på jobb en dag utan att höra av mig. Man vet aldrig när man bor själv.
Så tragiskt! Mannen själv påverkas ju inte, men som granne, och framförallt som son, skulle jag få fruktansvärda samvetskval. Jag säger oxå nejtack till autogiro, nu har jag fått ett till argument för det!
Usch vilken skrämmande tanke. Tragiskt att det kan hända! 3 ÅR det är lång tid det!
Ja fy, hemska tanke, att bli så ensam att ingen saknar en..
Sv: Hahahaha, det VAR kul faktiskt. Han köpte sitt tangentbord själv helt enkelt. Så slapp jag. 🙂
PS: Jag har inte glömt görabortmig-inägget. Det kommer..snart..
Jag gick igång på ”vaccin och FK” i morse så pulsen steg i höjden …
Gomorron 🙂
Ja…jag läste det där.
Helt otroligt!
Tänk att inte någon har saknat honom på tre år. Helt otroligt.
Kram på dig!
Goooood morgon!
Detsamma hörru!
Kram
Tack snälla för mailen, här ska läsas kan du tro! Kul!
Lämna ett svar