Jag är hundvakt igen. Och det är jättemysigt. Eller nja, när man måste gå ut i 23 minusgrader är det inte så jättelajbans. Annars är det mysigt.
Hunden sover alltid i sin egen hundsäng och aldrig hos husse eller matte, berättade husse och matte. Bra, tänkte jag, eftersom det oftast kommer en Krusidulla mitt i natten och knölar ner sig i min säng. Så där är det trångt ändå.
Här är hundens säng. Men var är hunden? Jo, det ligger en liten hund där, ser kanske någon uppmärksam.
Men den hunden behöver ingen hundvakt, den är tämligen självgående.
Här är hunden. I min säng. Och hon går upp sist av alla. Häpp.
Lämna ett svar