När jag sade upp mig för att börja skriva och starta eget var det förstås många kollegor som lyckönskade och gratulerade. Säkert även några som tyckte att jag var helt galen som slutade ett bra jobb, för något så osäkert.
Men det som var märkligt var att många som jag inte direkt hade någon kontakt med och en del som jag inte ens vet vad de heter kom för att prata och önska lycka till. Och när de hört sig för om vad jag skulle göra så berättade de vad de ville göra. Egentligen. Om de vågade. Om de kunde. Och hur häftigt de tyckte det var att någon vågade ta steget.
Att leva sin dröm.
Jag fick så mycket värme och glädje av dessa små samtal, men även en tankeställare. Så många det är som vill göra något annat, som bär på drömmar, längtan efter något annat, men som av olika anledningar inte realiserar sina drömmar.
Nu har en av mina bloggkompisar, Annelie, börjat leva sin dröm: Att bli fotograf. Och det är värt att uppmärksammas.
Det är Annelie som har tagit det här underbara kortet på min daghund.
Den dag du behöver en fotograf hoppas jag att du tänker på Annelie. Hon tar inte bara fina kort, hon är trevlig också, med humor.
Och du, just nu har hon ett rabatterbjudande.
Lycka till esseus.se!
det är nog många som har drömmar som de inte vågar göra till verklighet, många tar det lite säkrare alternativet istället för att våga satsa på något som är väldigt osäkert, åtminstone i början
kramar
Vad underbart att kunna leva sin dröm! Jag hoppas också kunna göra det någon dag, inte alltför långt fram i tiden.:)
Sv……..Tack raring, både hambon och schottisen får stå tillbaka ett tag, jag löver!
Synd att man inte bor kvar i el Stockholmo, har ju två raringar som skulle behöva förevigas!
Jag brukar kika in, och det är väl värt kiken!
Natti natti
Kramar
Jag tror att de flesta kan men det gäller att våga ta steget.
Jag uppfyllde min dröm när jag var 40, då jag öppnade eget.
Hoppas att det går bra för dig!
Kram
Tack snälla, för lyckönskningen!
Vilken underbar bild! Hoppas det går bra för både Annelie och dig 🙂
Vi jobbade båda två i vårt gemensamma företag i många år, fast åt olika kunder (vi har aldrig jobbat på samma ställe, alltså). En ganska osäker tillvaro, men vi hade tur.
Det ångrade vi aldrig, våga våga är ett bra tips.
Det är nog många av oss som går och har drömmas om vad man ”ska bli när man bli stor” men inte vågar att leva ut den drömmen…
Vilket fint kort på hunden!
Hon kan verkligen fånga ett ögonblick i en bild.
Kram
Jag har världens bästa jobb så på det sättet kan man väl säga att jag lever min dröm trots att jag är kommunanställd….fast det behövs så lite så är den drömmen förstörd…fast det gäller väl alla drömmar att det finns yttre hot som politiska beslut och annat som kan omkullkasta allt.
Sv…..tack, ingen risk, ingen is längre!
Bättre?
Kramar
Helen
Att våga är vad det handlar om, och det är inte ett enkelt beslut. Jag ångrar mig inte alls, men visst har det funnits tankar och speciellt i början, att är det värt det, tänk om jag inte tjänar tillräckligt osv. Men det är värt det, för mig har det varit det i alla fall.
Annelie har en underbar bild i sin blogg, eller hemsidan, minns inte, på sitt barnbarn med sin pappa, den är helt gudomlig.
I hela mitt liv har jag drömt om att våga ta steget. Mitt problem är bara att jag inte vet vad jag skulle ta steget till. Jag önskar att jag hade ett brinnande intresse för något som jag oxå kunde skapa mig ett arbete av, men hittills har jag inte hittat vad det skulle vara…. Är så imponerad av de som dels vet vad de vill och dels vågar! Bra jobbat!
Ja det är nog många som bär på hemliga drömmar som de aldrig vågar ta tag i. Bra gjort av dig att våga!
När jag öppnade min egen butik för några år sedan (såld nu) fick jag en hel del possitiva kommentarer men mest vassa faktiskt. Många bär nog som sagt, på hemliga drömmar och när någon annan vågar ta tag i sin dröm så blir en del avundsjuka…
Som sagt…man måste våga för att vinna.
Kanonfin bild!
Kram på dig!
Fler skulle våga sig på att förverkliga sina drömmar … så många gladare och nöjdare människor det skulle finnas då! Ha det finemang!/Mormor
Jag vågade aldrig satsa, men min dotter vågade. Hon blev också fotograf efter att ha varit lärare i många år.
Ja, vi är många som har drömmar – för egen del hamnar det om mod, eller snarare bristen på det! Jag skulle gärna vilja öppna eget som terapeut men tänker att i en storstad finns det en hel drös …
Svar: Sidorna ”hänger sig” och sedan står att internet explorer inte ”svarar” … tugg, tugg, tugg och femtioelva omstartningar … suck
Det är modigt att våga satsa på sin dröm.Jag gjorde det en gång, startade egen leksaksbutik(dröm o dröm, men just då var det det;) Men efter 7 år, så var det inte min dröm längre(enbart jobb, 6-7 dgr veckan) Men en väldigt rolig erfarenhet, och att jag lärt mig att allting går, bara man vill;)Strongt gjort av både dig och din kompis att våga=D
Visst är det modigt och befriande att kunna ta det där steget. Våga släppa och satsa på en osäkrare tillvaro… Härligt när det går vägen dessutom!
Gör världens snabbaste bloggrunda – innan internetsidan hänger sig igen :-/
Gomorron till dig Kröniklren
Svar: Jag är sorgterapeut
Å, jag som älskar iskall campari med juice på sommaren.
Kram
Svar: Inga träffar alls – men jag vet att det finns ;-D
Ja, verkligen ett jättestort grattis och lycka till, till henne!
Sv. Har alltså ett helt knippe i ipoden så det kommer ett nytt automatiskt. Har du lyssnat på det? Wow, vänta, nu handlar det om hur mycket man kan töja ut en magsäck, det här måste jag höra! Tjing!