Återvinning i all ära eller En fisk mellan tårna

Det är bra med återvinning. Vi försöker återvinna så mycket som möjligt och fyller garaget med olika högar. Det blir ganska ofta turer till soptippen, förlåt återvinningsstationen.

Men hur gör de som inte har ett billöst garage eller ett förråd att lagra alla saker i? Det finns ju rätt många också som inte har bil att åka till återvinningen med.

Jag är dock inte helt manisk vad det gäller återvinning och klipper sönder kläder och syr nytt eller använder osorterbart skräp till att göra konst med. Därför var det med blandade känslor jag tittade på presentkortet jag fick i julklapp. Jag skulle bli fiskmat. Det är verkligen återvinning – att mina förhårdnader ska bli fiskmat istället för att slipas och följa med duschvattnet ner i avloppet. Kanske lite för mycket återvinning.

Alla som jag har berättat det här för har sagt saker som: ”Men vem vill dig så illa?” och ”Nej men fy vad äckligt!” Och jag håller med. Jag som tycker det är jätteläskigt om en fisk råkar snudda vid mig när jag badar – jag ska nu bli helt överkryllad av småfisk. Blubb.

Igår var det i alla fall dags för mina och syrrans fötter. Efter en snabb avsköljning (firrarna vill inte ha strumpludd) så var det dags att klättra upp på bänken och stoppa ner fossingarna i det avlånga akvariet. Fiskarna glodde hungrigt på oss med sina glosögon och surrade otåligt omkring, som om de ville säga: ”Kom igen då! Vi är hungriga!”

Syrran stoppade ner sina först. Och småfnittrade och grimaserade lite. Modigt. Jag stoppade långsamt ner ena foten. Diverse sjåp- och äckelljud senare var jag fortfarande inte övertygad om att de inte skulle hoppa upp och hugga mig i knäna. Trots att fiskarnas matte sa att de inte hoppar. Men jag såg nog hur de försökte! Vem har väl någonsin litat på en fisk va?

När högerfoten fått vänja sig en stund fick de smaka även på vänstern. Men de föredrog höger. Moderatfiskar?

”Det finns väl mer att äta på höger”, sa fiskarnas matte käckt.

Genast fick jag dåligt samvete. Har jag prioriterat vänsterfoten, har högerfoten inte fått lika mycket omvårdnad och kärlek?

Efter en stund vande jag mig vid känslan av att vara en måltid (inte så att jag släppte dem med blicken nej nej) och känslan av att få massor med små små stötar, eller som att ha fötterna i Ramlösa Extra strong.

Då inträder något nytt. Några ska prompt in mellan tårna. Hjälp. De vanliga kommandona som ”Fy!”, ”Ligg!” och så sjönk platt till botten. Känslan av en liten fisk som buffar och trycker på för att komma in mellan tårna är svår att beskriva. Faktiskt snudd på omöjlig.

Men fin om fötterna blev jag. Och en upplevelse rikare.


Här var vi: Doctor Fish Spa

35 tankar kring ”Återvinning i all ära eller En fisk mellan tårna

  1. fia

    Oj va läskigt, men intressant. Hört att folk med psoriasis matar fiskarna.
    Haha det låter nog som pangkaka,
    ha de Fia

    Svara
  2. Helen

    Fisk, detta var väl yngel.
    Det vore nåt för min högra när gipset åkt av, mycket ätbart där….uha! Tror faktiskt att det var en kvinna i närområdet som började med detta, så jag har inte så långt!

    Nu ska jag säga en sak jag aldrig har gjort och det är på tiden:

    Go natt, morsan!
    Kramkram

    Svara
  3. Susanne P

    Men snälla nån!!
    Nu blir jag imponerad! Jag skulle aldrig, frivilligt sätta ner mina fötter i ett bad fullt med fiskar!
    Fast mina fötter skulle nog behöva det… 😉
    Kram

    Svara
  4. Camilla

    Ojojoj…ja…en erfarenhet rikare…det kan man allt säga.
    Tufft av dig att ens he ner fötterna i vattnet.
    Jag tror inte att jag hade vågat det.
    Men,men…
    Huvudsaken är att fötterna blev bra.
    Och det blev dom visst 🙂
    Kram på dig!

    Svara
  5. Annelie

    Hahahahahahahaha! Jag kan se din min framför mig!
    Jag har testat det där, i Thailand. Ett par gånger faktiskt. Jag älskade det! Och fin om fötterna blir man ju garanterat.

    Svara
  6. Småländskan

    Har hittat till dig efter att läst kommentarerna hos ama. Kanonkul blogg du har! Otroligt välskriven och underhållande.
    Själv var mina fötter (nja, kanske inte fötterna direkt, men det där ”skyddande” skalet under dem) på väg att bli fiskmat där i Thailand, nån gång på tidigt 90-tal, men jag vågade inte! Efter det har jag sett och läst många ”fiskmatare” och kanske, men bara kanske, skulle jag våga sätta ner mina fötter i ett sånt stim, nån gång, kanske…

    Svara
    1. Krönikören

      Småländskan: Oj vilka fina ord, jag tror minsann att jag rodnar. Tack snälla du!

      Jaså, du har också haft en extra sula. Min är borta nu – gone with the fish.

      Ha en fin kväll!

      Svara
  7. Stattinskan

    Vi har det mesta i återvinningsväg på gården – tror att det kommer mer och mer och hos fler 🙂
    Det där med firrarna skulle jag verkligen behöva – oj va feta de skulle bli
    /F.d fotvårdsterapeuten ;-D

    Svara
  8. Hillevi

    Har sett och läst om den behandlingen, men inte provat, men tycker att det skulle kittlas något väldigt?

    Sv. Man kan ju använda den för att slippa få fler också… ;-D

    Svara
  9. Svorskan

    Vad roligt och annorlunda! Det skulle jag vilja prova på. När det gäller högerfoten, kan det vara så att du är ”högerfotat” och kanske belastar höger fot mer? Och att det blir mer smaskens för fiskarna pga det?

    Svara
  10. Britt

    Undrar om det finns i Luleå? Har inte hört om att någon skulle öpnnat något sånt ställe här. Kanske får besöka ett fiskmatarställe när jag besöker den kungliga huvustaden till våren. Jag skulle så gärna mata fiskarna med mina förhårdnader.

    Svara
  11. Mia systeryster

    Det där läste jag om i tidningen , och tänkte , att det där skulle jag ALDRIG göra.Och det vill jag inte heller, menar du att du gjorde det?, fy så äckligt!hahaha

    Svara
  12. Britt

    sv: Tråkigt nog så är det bara för simborgarmärket det krävs fysisk handlig…för att få de andra märkena gäller det att svara rätt på ett antal frågor.

    Svara
  13. Helen

    Känns det bra?

    Sv……Ja, den filmen kan ses hur många gånger som helst!
    Du, det går bra att fråga med din vanligt lena röst!
    Lev i dag för i möra kan dä va försent!

    Har nyss mått bra av att se Skavlan!
    Hoppas att dagen och kvällen varit goa mot dig och att halsen är bättre!

    Kramar
    Helen

    Svara
  14. Ama de casa

    sv: Det där blogginlägget var långt innan jag började fråga andra vad jag fotat – annars hade det ju blivit en perfekt tävling 🙂
    Men pedikyrfiskar var det, jag lovar!

    Svara
  15. Anonym

    hihi
    Ja ! Jag hade nog inte heller gett bort + graderna om de hade vart här .
    Kram 🙂

    Svara
  16. Freja

    Åhh, det där vill jag oxå pröva. Kommer att få flashbacks från småfisken i ån där jag växte upp som ibland kom fram och nafsade på dinglande fötter. Minns fortfarande den kittlande känslan!

    Svara
  17. murvlan

    Oj så modigt. Jag är livrädd för att fiskar ska nappa eller beta på min hud när jag badar ute- Därför låter jag bli. Alla andra kastar sig i böljan den blå. En enda sitter kvar i båten.

    Det ser ut som om firrarna kittlade.
    Har du möjligen provat
    det andra läskiga djuriska – med blodiglar som läker vissa kroppsliga åkommor?

    Även där slår jag bakut.
    Ha det gott och kram på sig på Alla Hjärtans Dag!
    Tar paus, några dagar, Åker till Sthlm. barnvaktar och grattar dotter som fyller år just på Alla Hj.

    Svara
  18. Stattinskan

    Svar: Jag har hållit reda på det själv (besökare), men nu ids jag inte hålla på med det tramset längre 😉
    Har du lika svårt att komma in på mina kommentarer, som jag på dina? Metro har strulat värre än vanligt några veckor nu :-/

    Svara
  19. anne

    Häftigt!

    Så fötterna blev fina? Vem håller med sådana fiskar-knappast fotvårdsspecialister?

    Å andra sidan kränger Katrin Zytomierska en japansk underkräm för fina fötter just nu, kanske är den lika bra? 🙂

    Svara

Lämna ett svar till Helen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.