Det är bra med återvinning. Vi försöker återvinna så mycket som möjligt och fyller garaget med olika högar. Det blir ganska ofta turer till soptippen, förlåt återvinningsstationen.
Men hur gör de som inte har ett billöst garage eller ett förråd att lagra alla saker i? Det finns ju rätt många också som inte har bil att åka till återvinningen med.
Jag är dock inte helt manisk vad det gäller återvinning och klipper sönder kläder och syr nytt eller använder osorterbart skräp till att göra konst med. Därför var det med blandade känslor jag tittade på presentkortet jag fick i julklapp. Jag skulle bli fiskmat. Det är verkligen återvinning – att mina förhårdnader ska bli fiskmat istället för att slipas och följa med duschvattnet ner i avloppet. Kanske lite för mycket återvinning.
Alla som jag har berättat det här för har sagt saker som: ”Men vem vill dig så illa?” och ”Nej men fy vad äckligt!” Och jag håller med. Jag som tycker det är jätteläskigt om en fisk råkar snudda vid mig när jag badar – jag ska nu bli helt överkryllad av småfisk. Blubb.
Igår var det i alla fall dags för mina och syrrans fötter. Efter en snabb avsköljning (firrarna vill inte ha strumpludd) så var det dags att klättra upp på bänken och stoppa ner fossingarna i det avlånga akvariet. Fiskarna glodde hungrigt på oss med sina glosögon och surrade otåligt omkring, som om de ville säga: ”Kom igen då! Vi är hungriga!”
Syrran stoppade ner sina först. Och småfnittrade och grimaserade lite. Modigt. Jag stoppade långsamt ner ena foten. Diverse sjåp- och äckelljud senare var jag fortfarande inte övertygad om att de inte skulle hoppa upp och hugga mig i knäna. Trots att fiskarnas matte sa att de inte hoppar. Men jag såg nog hur de försökte! Vem har väl någonsin litat på en fisk va?
.JPG)
När högerfoten fått vänja sig en stund fick de smaka även på vänstern. Men de föredrog höger. Moderatfiskar?
.JPG)
”Det finns väl mer att äta på höger”, sa fiskarnas matte käckt.
Genast fick jag dåligt samvete. Har jag prioriterat vänsterfoten, har högerfoten inte fått lika mycket omvårdnad och kärlek?
Efter en stund vande jag mig vid känslan av att vara en måltid (inte så att jag släppte dem med blicken nej nej) och känslan av att få massor med små små stötar, eller som att ha fötterna i Ramlösa Extra strong.
.JPG)
Då inträder något nytt. Några ska prompt in mellan tårna. Hjälp. De vanliga kommandona som ”Fy!”, ”Ligg!” och så sjönk platt till botten. Känslan av en liten fisk som buffar och trycker på för att komma in mellan tårna är svår att beskriva. Faktiskt snudd på omöjlig.
Men fin om fötterna blev jag. Och en upplevelse rikare.
Här var vi: Doctor Fish Spa
Lämna ett svar