Fulla av förväntningar går barnen och jag på Husdjursmässan i Kista. Spännande, vilka djur ska vi få se?
Vi går in genom de stora entrédörrarna och utställningen börjar direkt till höger med några långa utställningsbord. Raskt går vi dit och får se… frimärken. Det var ju lite otippat, måste jag säga. Vi traskar på framåt till leksaker, bilar som kan köra på väggar, tar oss med viss möda igenom en mindre insjö av godisremmar i färgglada ränder och glass – ”Kom nu barn!” – till en fiskdamm där man inte fiskar fiskar utan godis eller frukt till kylskåpsmagneter med målade djur på.
”Det här var ju töntigt – finns det inga levande djur?” undrar Kloker.
Vi hör en speaker hojta från höger om någon tävling och går ditåt.
Där sitter en massa barn utanför ett staket och tittar längtansfullt på vuxna som går och springer runt i en inhägnad med en massa hinder och klätterställningar i. Jag tror att alla de vuxna fuskar. Ingen hoppar eller klättrar; de bara pekar på alla hinder.
.JPG)
Här är det tydligen bakvända världen – det brukar vara de vuxna som sitter utanför staketet och tittar på när barnen leker.
Vi går vidare i vår jakt på levande djur. Och äntligen hittar vi djur, söta sådana som man får hålla i och gosa med.
.JPG)
Sen kom vi till en hinderbana till. Och rackarns vad en del kaniner kan hoppa! De vuxna på den andra hinderbanan borde gå hit och lära sig.
Vi går vidare till reptilhörnan. ”Kom barn så ska ni få se piercingar! Ähum, jag menar ormar och sånt.” Jistanes vad många hålslagna människor på ett och samma ställe. Hur kommer det sig? Vilken tur att alla reptilerna var inlåsta, med all den maten skuttande bredvid. Intresserat tittar vi på djur med många långa och lurviga ben och helt benlösa krälande. Men hänglåsen ser så ynkliga ut så inte blir jag ledsen när vi går därifrån till de stora djuren.
.JPG)
Kor. Jag hade inte tänkt på att kor räknas som husdjur. Jaha. Efter korna hittar vi hästar och visst är det så att en liten ridtur förgyller dagen för många barn. Vad hästarna tyckte om att gå runt, runt, runt i flera dagar vill jag inte tänka på.
En sväng in i hagarna där man får klappa getter, kaniner och får – fast vissa barn tror att det betyder att man får klappa till dem, många aggressioner som kom ut där – en vända in till fåglarna och sen var det dags att ge sig ut i snön igen.
En del tjat om att köpa djur får man räkna med när man går på en husdjursmässa.
.JPG)
Jag tycker att jag kom undan rätt billigt – svettiga fötter och en häst för sextio kronor. Det var det värt.
Lämna ett svar