Min kropp längtar efter ljus och sol.
Jag går ut i den gnistrande verkligheten där naturens egna diamanter frikostigt delar med sig.
Mina ögon dricker glupskt det vackra.
Min själ längtar efter skrivandets flöde.
Flödet har svikit mig. Eller har jag svikit det?
Jag försöker låta bli att bry mig. För stunden.
Jag vill njuta av glittret.
.
Lämna ett svar