Jag tänker på bloggsystern Nellie, hennes föräldrar, barn och man. I måndags skrev hon sitt sista inlägg. I går kväll dog Nellie efter en tids sjukdom.
Hur kan någon som jag aldrig har träffat, aldrig har sett förrän hon lade ut en bild i måndags, aldrig har pratat med beröra mig så?
Jo, hon var klok, stark och modig. Gnäll var inget för Nellie, men det var däremot humor.Och jag vet vad hennes anhöriga går igenom just nu.
Jag tänker på hur olika vi hanterar sorg. Sven Wollter till exempel, som stod på scenen dagen efter hustruns Viveka Seldahls död. Beundransvärt.
Och här sitter jag och har svårt att skriva ihop de artiklar som jag bara måste få klart idag, för att jag tänker på Nellie, som jag inte kände.
Här kan du läsa ett typiskt Nellieinlägg.
Avslutningsvis: Tack Nellie. Du har gjort ett avtryck här i världen. Din familj ska vara stolt över dig.
Lämna ett svar