The show must go on

Jag tänker på bloggsystern Nellie, hennes föräldrar, barn och man. I måndags skrev hon sitt sista inlägg. I går kväll dog Nellie efter en tids sjukdom.

Hur kan någon som jag aldrig har träffat, aldrig har sett förrän hon lade ut en bild i måndags, aldrig har pratat med beröra mig så?

Jo, hon var klok, stark och modig. Gnäll var inget för Nellie, men det var däremot humor.Och jag vet vad hennes anhöriga går igenom just nu.

Jag tänker på hur olika vi hanterar sorg. Sven Wollter till exempel, som stod på scenen dagen efter hustruns Viveka Seldahls död. Beundransvärt.

Och här sitter jag och har svårt att skriva ihop de artiklar som jag bara måste få klart idag, för att jag tänker på Nellie, som jag inte kände.

Här kan du läsa ett typiskt Nellieinlägg.

Avslutningsvis: Tack Nellie. Du har gjort ett avtryck här i världen. Din familj ska vara stolt över dig.


12 tankar kring ”The show must go on

  1. Svorskan

    Oj! Nu blir det jobbigt att skriva en kommentar till detta också, jag är alltid rädd för att ”skriva fel” i såna här situationer, det är vi kanske alla. Jag förstår hur du menar, hur vi fattar tycke för varann i blogg-världen och kan både glädjes åt varann och även känna med när någon inte mår så bra. Jag hade helt klart känt mig lamslagen så som du beskriver om en blogg-kompis till mig dog. 🙁
    Sv: Tack! Den kommentaren värmde. Det är viktigt för mig att försöka vara modig, jag vill så gärna att vi alla skall vara lite mer modiga. Dvs raka och ärliga. Det är inte så lätt, för man får ju ta skiten man får också. 😉

    Svara
  2. Susanne P

    Jag säger som Svorskan; det känns lite banalt och konstigt att skriva en kommentar…
    Men visst kan man fatta tycke och känna med människor man aldrig mött.
    Det är verkligen sorgligt att livet måste ta ett slut. Och i vissa fall alldelens för tidigt…
    Kram & vi sänder familjen en tanke…

    Svara
  3. Susanne P

    Sv. Jo men du svarade ju rätt!!! Så jag håller lite på det så det blir lite mer spännande! 😉
    Denna kommentar (som är ett svar på en kommentar på min blogg!) passar inte in i ditt inlägg så du kan ju ta bort den eller välja att inte publisera den om du vill…..

    Svara
  4. Mia systeryster

    Oj vad jobbigt. Trots att man inte ”känner”varandra irl, så blir man på ngt sätt väldigt ”kompis”med sina bloggvänner! Många gånger har jag mått dåligt över saker som bloggvänner varit med om på samma gång som man gläds över saker som händer.
    Lider med din blogg kompis familj!Kram

    Svara
  5. Stattinskan

    Ni som fölljde hennes blogg gjorde säkerligen fina, varma och härliga avtryck hos henne också och säkerligen gjorde det hennes sista tid både lättare och gladare.
    Sorg och saknad är ett ämne som är ganska tabu i Sverige och ändå är det något vi alla går igenom, förr eller senare!
    Kram och gomorron

    Svara
  6. Camilla

    Jag läste aldrig hennes blogg men jag har sett att hon verkar ha varit en omtyckt bloggerska.
    Sorgligt!
    Men du…minnet lever!
    Kram och god morgon!

    Svara
  7. sara - Glitterögon

    Vad sorligt och ledsamt. Många gånger hamnar man så nära sina bloggvänner, man både ger och tar sorg och glädjeämnen fast man aldrig träffats på riktigt och knappt vet hur man ser ut. Det är klart man blir oerhört berörd av ett sånt här besked.
    Kram.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.