Det finns många historier om snåla kollegor, bekanta och vänner.
Som hon som alltid såg till att få betala sin del av krognotan sist. Eftersom alla då hade lagt dricks så ”behövde” hon inte betala alls.
Eller familjen som kommer på besök, som inte bara förväntar sig mat och husrum av värdparet utan även betalda aktiviteter för barnen. Varje sommar.
Och släktingen som alltid lyckas ”vara med” på gemensamma presenter men aldrig betalar. ”Jag har inga kontanter – vi tar det nästa gång.”
Gemensamt för alla dessa och liknande historier är att snålisarnas omgivning till sist blir snål tillbaka. Jag blir det i alla fall, jag känner hur snålheten tar plats i magen, växer, surnar och kommer ut i något otrevligt, beskt. Jag har ingen lust att alltid betala för andra eller mer än andra. Som trots att de har råd aldrig gör samma sak tillbaka.
Så frågan blir: Varför smittar snålhet? Varför smittar inte generositet?
För om generositet smittar så borde det allra mesta av snålheten ha försvunnit.
Hmmm…vad ska man säga?
Men jag är inte snål. varken då det gäller pengar eller kramar.
Så kraaaaam på dig!
Det här råkar man ut för lite då och då. En vän har exempelvis aldrig pengar. Har inte tagit ut, behöver låna, bjuder aldrig på minsta lilla…
Jag har en gång för alla deklarerat att jag inte lånar ut. Detta till vissa snåljåpar, som efter detta tycks veta, att det inte är lönt att fråga mig.
Generositet, ja det får man hålla sig med själv.
Och hoppa att den lilla gesten värderas.
..ja vad kan det bero på..? Fast i det här fallet tror jag din plötsliga snålhet står för ren och skär självbevarelsedrift. En bra snålhet alltså.
ja det är konstigt. Dåligt humör är också betydligt mer smittsamt än ett gott. Åtminstone märks det mer. Men att ständigt räkna efter och se varje spenderad krona som förlorad ( fast man inte behöver) måste vara ett trist livsöde, så trots allt blir jag nog hellre uttnyttjad några gånger än byter med dom. Upprepar det sig ofta försöker jag nog undvika umgänget i möjligaste mån.
SV: Katten är både smart och söt, hunden är söt emellanåt men inte så smart. Själv klär jag bäst i huva..:D
Det är sååå trist med såna personer.
Fast jag tycker nog att generositet också smittar. Det är skönt när man inte måste räkna på öret när notor ska betalas. Det jämnar ut sig i långa loppet 🙂
sv: Jo, det var riktig lingonsylt. I alla fall såpass riktig som Ikea Food tycker att den ska vara. Ingvar hade nog inte stått och rört ihop den själv 🙂
En mycket bra fråga! Men helt klart är det irriterande när människor inte betalar tillbaka sina skulder!
Om min syster (Camilla) svarar så då måste jag ju bräcka henne… 😉
Jag är inte så ”spändersam” (slösaktig) med pengar men kramar, dem snålar jag absolut inte på så du får två onsdagskramar av mej..eller förresten, du kan få tre!!
Kram, kram, kram!
Jo men visst ”smittar” generositet av sig titt som tätt. Det tycker jag nog.
Ha det gott i kvällen!/Mormor
Ja,ligger ngt i det/Ciara
Snålheten bedrar visheten! De får nog igen snåljåparna, nån gång, ying och yang.
Men jag reagerar som du, till slut tröttnar man!
Du kan få historierna på mail!
Sussa sött!
Kramar
Så klokt skrivet, och vad jag känner igen det här. Har massa liknande ”historier” som retat mig tidigare. Nu för tiden säger jag ifrån!
Det kan man verkligen undra..kram på dig!
Snålhet med känslor och beröm är nästan värre…
1000 kramar! Majsan
Vad trist med såna människor, nästan mest för dem själva, om de nu fattar hur de beter sig. Det är mycket trevligare att vara generös, och jag tycker nog ändå att det också smittar ganska bra.
Sv: Hahaha, nej jag är inte skenarbetslös! 😀 Jag blir arbetslös i februari, men är arbetsbefriad redan nu. Så jag tyckte att jag kunde skriva in mig, men det tyckte inte dom tyvärr.
Känner igen det där. Inte så kul :/
Ja, säg det. Men generositet är det ju inte alla som har råd med, medan att vara snål kan vem som vara (tyvärr).
God morgon!