Novell: Grannsämja

”Grannsämja”, del 1

En thriller om grannlivet.

Den gamla damen stod och plockade med de rosa Saint Paulierna i sitt köksfönster. Händerna, genomskinliga som nattgammal is, for snabbt fram och tillbaka över de ludna bladen, plockade, kände men fann inte minsta lilla visset kronblad. När ytterdörren öppnades i ett av de närmsta radhusen rätade hon upp sig och något lystet gnistrade till i blicken. Sedan lutade hon sig lite framåt samtidigt som hon började rätta till den redan perfekt veckade spetsgardinen.

  Jaha, där kommer han, Daniel. På väg till Anna igen. Man kan ju undra vad hon har ringt om den här gången. Hon ligger verkligen i för att snärja honom. Men det kan hon ju bara drömma om! Bah! Vad tror hon att han, välutbildad som han är med fint arbete och allt, skulle se i henne? En ensamstående mamma med en riktig liten snorunge till son, ingen uppfostran alls och det hade man ju i alla fall kunnat förvänta sig, hon jobbar ju på lekis. Eller dagis, som de säger idag. Tänk bara att hon hade mage att rätta mig när jag sa lekis! Vem tror hon att hon är egentligen?! Hon som inte ens klarade av att behålla pojkens pappa. Nej, sanna mina ord, där hugger hon allt i sten, den lilla slampan. Och lördagskväll är det, tror hon inte att han har annat för sig? Ungkarl som han är, stilig antar jag, fast det där förstår ju inte jag nu förtiden. Mycket pengar verkar han ha i alla fall, så ofta som han åker taxi. De skulle ha varit med på min tid. Undrar just hur länge han blir kvar där den här gången. Han är väl för snäll, kan tänka.

   Jaha, nu öppnar hon. Vad i allsindar har hon på sig? Hon kunde gott dra upp dragkedjan en bra bit till, hon behöver ju inte visa för hela världen vad hon går för. Det förstår ju alla så bra ändå, men lite borde hon väl tänka på grannarna. Nu ska hon väl övertala honom att tallarna på baksidan ska bort och husen målas i olika färger och lekplats ska byggas och gud vet vad! Ja det säger jag bara, över min döda kropp! Jag har minsann sett de där tallarna växa sen jag flyttade hit och de har aldrig stört någon förut. Lekplats! Som om inte ungarna idag är bortskämda så det räcker! Det här området har sett ut så här i snart fyrtio år, det duger gott i fyrtio år till.

  Hon tog sig åt ryggslutet och stönade medan hon rätade upp sig och bitterhetens fåror framträdde än tydligare. Det var nog bäst att hon vilade ryggen lite. Det skulle säkert dröja innan Daniel gick hem till sig igen, här hade hon inte mer att hämta för stunden.

   Fast det kan man ju aldrig vara säker på.


© Krönikören

Del 2 publiceras i morgon.

Jag blir glad om du lämnar en kommentar!


Kommentarer

17 svar till ”Novell: Grannsämja”

  1. Glad, gladare, gladast.

    Väntar med spänning, men det får gärna vara lite längre ”delar” så att man hinner njuta av texten tillsammans med koppen!
    Kram

    1. Krönikören

      Jag kommer ihåg en av dina första kommentarer hos mig: Gärna lite kortare texter, så man orkar läsa dem… Ungefär så sa du då. Och den var betydligt kortare än denna. Tur att man är flexibel va? 😀
      Kram till dig!

  2. Men…måste jag vänta ända tills i morgon för att få läsa fortsättningen?!
    Jag fick genast en känsla av att det kommer att bli ett annorlunda slut än det jag redan har målat upp i min skalle.

  3. Missade att del två kommer i morgon. Ja ja den som väntar på nåt…..jag väntar på spånleverans oxå!
    Kram

  4. Mera, mera, mera!!

    Jag gillar Ditt sätt att skriva på….och när jag nu tänker efter så har jag glömt att berätta att Moster hittade inget 😉

    Sv; Visst blev tillvaron tristare med Micke än med Blivande 😉 Han blev liksom så tråkig, vilekt han iofs inte är i verkligheten men…näe, Blivande är tillbaka för att stanna 😛

  5. Väntar med spänning på fortsättningen 🙂

    (såna där tanter bak gardinerna fanns det massor av i Skellefteå där jag växte upp…)

  6. Du skriver bra så jag ser fram emot att läsa del två!

  7. Jag är djupt imponerad av ditt sett att skriva=D Man fängslas av texten och vill läsa mer;)Kram

  8. Jag har ju redan skrivit vad jag tycker om att vänta. Jag har ju väntat i stort sett hela dagen på olika saker och nu ska jag behöva vänta på en fortsättning av den här spännande novellen. F-n!! (skriver jag samtidigt som jag håller på att skratta ihjäl mig)Jag hatar att vänta…!!!!

    Sv: Jo, det är luftföretaget från Täby. Har du bra erfarenhet, eller?

  9. Sv: Bavette är platta spagetti från Barilla, de har kommit i kläm mellan spånen………..
    Häftigt rim.
    Kramar

  10. Sv´: ….hehe…men vi har inte heller nån TV i sovrummet. Vi tog min laptop och det gick precis lika bra!

    Hm hm…hantverkare har jag inte så mycket tilltro till, men okej jag måste ju ge dem en chans. Får väl ha ett vakande öga när de är här…*blink*

  11. sv: Nej. Jag kommer inte att bli en gardintant. Jag har knappt några gardiner. Jag jobbar mer öppet:

    http://amacasa.wordpress.com/2010/09/14/visning-igen/

    😀

  12. sv: Du har rätt. Dom där lägenheterna verkar oerhört svårsålda. Av nån anlednng…

  13. Tack för komplimangen, förresten. Mitt livsmotto var från ung ålder: Det är inte riktigt klokt att va´ klok.
    Fast nu har det övergått till: Det kommer aaaaldrig att gå!
    🙂

  14. SDet blir lite spännande det här, vad tar kärringen sig till tro. Hon kanske bjuder hem lille Daniel till sig själv istället, dansar lite samba för honom i sitt nya nattlinne? *skratt*

  15. Shit vad frustrerande när meningarna tog slut! Vill gärna läsa mer. Jag såg allt framför mig som en film inne i mitt lilla huvud!
    Way to go författaren!

  16. Hallå, hallå det är imorgon idag!

    Sv. Du tänkte rätt, avsikten var en liten fräckis men huvvet hängde inte med på en liten så därför blev det en en.

    Nä här kan jag inte sitta och vänta, måste ut och spåna!

    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.