Det skrivna ordets makt

Det skrivna ordet är viktigt för mig och givetvis funderar jag på ibland om knoddarna har fått något av detta i sig.

”Det är så roligt när barnen börjar prata!” säger folk. ”När man kan kommunicera med dem på riktigt!”

Man kan också säga att det är då man får tillbaka det man själv säger. Inte så kul alla gånger, men säkert nyttigt (visst lät jag både klok och storsint där?). Så småningom lär sig barnen en giftig kombo: Att samtidigt som de propagerar för sin sak (mera datortid till exempel) så trycker de på den osynliga knappen genom att säga: ”Om jag inte får det är du en dålig förälder.” Ajaj.

Sedan börjar de skriva och nu ska det bli så där roligt igen. Visst är det kul men det innebär också att de listiga små rävarna utökar kombon med lappar av diverse slag. Nu börjar det bli en mer likvärdig batalj kommunikation.

Sexåriga Krusidullan hon bara skriver, det är inte så noga med hur det ser ut eller hur det stavas; lappar, listor, kort, korsord bara sprutar ur henne. Här är årets julklappsönskelista:

Hästtevespel, mascara, Skönheten och Odjuret, sminkdocka, Pet Shop, mobil (”Jag vill ha en rosa Iphone”), Barbie och den magiska ???, örhängen, ankelkedja, pysselbok. Övers. anm.

Och åttaåringen han kan avreagera sig skriftligt. Bra så. Kan till och med få med en liten svordom.

Ibland går de ihop och sitter och tisslar och tasslar över handlalistan som alltid ligger i köket. Just nu står det på den:

  Godis
  En dattor
  Kipps (=chips)
  Poppkorn
  Godis
  En dattor
  Kipps
  Poppkorn
  Ostbågar
  Korflakes (ja, här blev de lite nyttiga. Eller var det för att listan skulle verka mer trovärdig kanske?

Summa summarum: Skriver gör de. Ofta och gärna. Det ser fint ut.


18 tankar kring ”Det skrivna ordets makt

  1. Helen

    Begåvade barn som brås på mor sin!

    Trasslade in mig i gardinerna!

    Sussa sött!

    Förresten, heter det inte ostkrokar??

    Svara
  2. Diana

    Kul när de börjar skriva. Min son (18) han började läsa och skriva vid tre. Då kunde jag sluta läsa för barnen. Det gjorde han varje kväll, både för storasyrran som var fyra då och lillsyrran som var ett. Han var extrem på det viset 😉

    Svara
  3. Ia

    Här blir inga listor skrivna..hur mycket jag än ber!!!!

    Ikväll när Dotra åkte hem till sin mamma frågade jag igen vad hon önskar sig i julklapp…Nja, jag vet inte! Okej, sa jag, då får Du ta det vi handlar i Stockholm!! Då vill jag inga ha, säger hon. Hur ska jag tolka det???

    Svara
  4. Helen

    Jag HÖR dig!
    Nä inga gardiner men väl snön, nu ska jag upp i karet och värma denna slitna lekamen.
    Hörs!
    Kram

    Svara
  5. Svorskan

    Hahaha! Vad gulligt! Dottern brukade skriva historier med fruktansvärda slut. Vanligen brukar väl barn vilja ha ”happy endings”, men inte hon.
    Sv: Har hon varit smart i dag? Eller menar du med det att jag skulle blogga om henne? 😀

    Svara
  6. Gun

    Hahaha, vilka söta listor! Sånt är så kul att ha kvar sen.

    Sv: Hahahaha, jaa, det är lika bra att skratta. Lite chockartat var det allt när han berättade, haha.:D

    Svara
  7. Annika

    Jag har sagt det förut … De e för goa de små … Du me förresten. Ska tänka på dej på lördag när munnen skenar hehehe … Tack för den, den kommer hjälpa. pokonis A

    Svara
  8. Helen

    Du glömde klackaskorna……
    Sen imorgon så har jag baktanke, fast vi kan dela den, om du vill!

    Nu ska jag natta mig själv, G är i Shlm!
    Kramkram

    Svara

Lämna ett svar till Mia systeryster Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.