Vi har aldrig putsat vår brevlåda.
Till skillnad mot vår granne som putsar sin brevlåda ofta. Och länge. Nu snackar vi minst en halvtimme åt gången. Minst.
Så pass länge och ofta att andra grannar frågar oss om våra närmsta grannar har ett speciellt förhållande till sin brevlåda. Eller lider brist på celler.
Vad vet jag? De kanske tror att Anden bor i den.
Trots att vår brevlåda inte är föremål för någon putsiver, hittade jag en dag detta i den.
Vad kan vi alltså lära oss av detta? Att Anden inte bryr sig om att brevlådan skiner och blänker – eller att jag har en väldigt snäll vän.
Och att det är väldigt mysigt att få hembakt och dito stickat i paket.
PS. Fick just reda på av Camilla att det är Grannens dag idag. Den har jag aldrig hört talas om förut. Att den sammanfaller med halloween måste betyda att det är helt okej att skrämma skiten ur grannen då. Eller kasta ägg på brevlådan?
Lämna ett svar