Ibland har jag en sån där dag när jag plötsligt, utan att veta riktigt hur jag kom dit, finner mig själv framför köksskåpen. Jag rotar och letar, allt för att stilla BEHOVET som bor i magen. Eller är det i hjärnan?
Men det finns aldrig något som jag vill ha. Inte minsta lilla bortglömda chokladbit, Dumlekola eller smaskiga kaka. Inte ens en av de äckliga pralinerna kvar från julens Aladdin.
Tomt. Eller nej, det finns en massa annat men inte det jag vill ha.
Tredje gången jag hittar mig själv framför skåpen, rotar jag i halv panik bakom alla påsar med nötter och fröer – och se! Vad skådar mitt godisöga om inte en liten påse isländsk lakrits!
Leendet brer ut sig lika lätt som rumsvarmt Bregott på en macka. Lyckan börjar i munnen och går i ilfart genom hela systemet.
.JPG)
De är krasiga utanpå, mjuka inuti, så där så man kan rulla en boll av dem inne i munnen.
Ahhh! Både söta och salta.
Vad vore livet utan godis?
Tråkigt och torrt. Definitivt mindre lyckligt än nu.
…
…
…
Och nu är påsen slut.
Lämna ett svar