Jaha. Då var det gjort. Min första, men förhoppningsvis inte sista, boklansering.
Inklämt mellan några hyllor i en redan trång och fullpackad bokhandel hade man ställt upp ett antal klappstolar. Och det var förvisso nästan fullt, det varierade lite, men det märktes att det var mest släkt och vänner som satt där. Ungefär 94 procent. Och så var det ju bokhandlaren själv också. Icke att förglömma.
Men förfriskningar fanns det! En stol och ett litet bord var framställt till oss sju författare som kunde delta. Och där stod det minsann både cider, bubbelvatten, frukt och godis – det du!
Egen presentation (alltid roligt att höra vad folk väljer att berätta!), lite högläsning (aaah nu hörs mina knoddar igen!), applåder (!), mingel, prata bokbranschens väl och ve (tvivlande?), arvodering, illustrering (fick lära mig att illustratörerna är för jävliga att ha att göra med!), signera lite (ingen betungande uppgift så träningsvärk i högerarmen slapp jag – skönt! host host), handla böcker, gå på muggen, åka hem i ösregn.
That’s it.
Vad jag tog med mig hem förutom erfarenheten: (ha, erkänn att du för en sekund trodde att jag hade snattat!) glädjen över att ha fått träffa en riktigt hängiven, bokälskande bokhandlare som så gärna gör sånt här fast det inte betyder någon direkt merförsäljning, en förläggare som ger ut en bok bara för att hjälpa debutanter, en lektör och en illustratör som älskar sina jobb och gladeligen offrar en lördag för det samt ett gäng debutanter av olika sort och stil. Men förvånande hög medelålder?
Och så Anna Gavaldas nya kortroman ”En dag till skänks” i miniformat. En bok av henne gör mig lycklig. En dröm är att en bok av mig framöver kommer att göra någon lika lycklig.
Tack för alla snälla, peppande, positiva kommentarer!
Lämna ett svar