Brödtext: När jag var liten hette bröd vad det var. Kärnmjölks-limpa, rågbröd, surdegsbröd, vörtlimpa, potatislimpa och så vidare. Man visste vad man åt helt enkelt (E-nummer visste vi inte vad det var då).
Sen kom en tid när hurtigheten nästlade sig in till frukosten. Då skulle vi äta Bergis!, Rasker, Sportis! och liknande. De som blev raskare och sportigare av de bröden är lätt räknade.
Därpå började bröden utforska Europa – eller dess landsbygd i alla fall – och vi kändes oss som globetrotters med grekiskt, spanskt och italienskt lantbröd på bordet. Matchande viner fanns till och vi var sååå internationella hemma i byn.
En hysteriskt humoristisk period när Socialstyrelsen anmodade oss att äta 6-8 skivor bröd per dag avlöstes av bakmaskinen. I varje hem av sin tid puttrade en maskin över natten och färdiga mjölpåsemarknaden jäste som aldrig förr.
Sen blev vi väldigt internationella och slutade döpa om alla mång-kulturella bröd och började svänga oss med både italienska och… och… andra språk. Jag tänker på tjabatta*, fåckassia**, panini, pave, pide för att nämna några. Resor har blivit onödiga, det räcker att ställa sig framför brödhyllan för att man ska inse sina språkbegränsningar.
.jpg)
Sedan en tid tillbaka har det börjat kavla sig in andra bröd på marknaden. De smyger sig in, flirtar med oss, försöker övertyga oss om att vi måste ha just det brödet. De heter saker som Njuta, Längtan, Fröjd, Härligt!, Harmoni, God i kvadrat, Må bättre och God Form.
Blir jag mera köpsugen på ett bröd som heter God Form för att jag inbillar mig att det på något magiskt vis gör mig i god form? Ju fler mackor, desto bättre form, liksom. Utan träning. Fantastiskt! Och börjar jag dagen med fem skivor Harmoni är jag garanterad plats på bussen och bara trevliga möten. Ha! (Ska läsas med ett sarkastiskt tonfall.)
Jag köper inte bröd med såna övertydliga namn. Lika lite som jag skulle köpa en ”riktigt bra bil” av Ärlige Harrys Begagnade bilar.
*ciabatta
**focaccia
Lämna ett svar