Det där att jag säger tvi, tvi, tvi när en svart katt springer över vägen, det är ju bara på skoj – lite kul att härma de vidskepliga liksom. Och att jag väljer att gå runt stegen istället för under den, det är ju av säkerhetsskäl – inget annat. För jag är ju INTE vidskeplig.

Och att jag inte valde vagn nummer tretton för sonen och mig i det där hemska åkeländet på nöjesfältet – det var ju bara för att den såg lite smutsig ut. Lite. Om man tittade noga runt det oljiga på hjulen. Nummer fjorton såg mycket mycket bättre ut helt enkelt. Så varför skulle jag inte välja den?

I kväll har vi haft en del familj och vänner här på middag. När jag skulle duka upptäckte jag att vi skulle bli tretton till bordet. Fast det bryr ju inte jag mig om – tur att man inte tror på sånt där hokus pokus. Men med tanke på att ugnen var på vore det kanske bäst att jag satt i köket? Det kan ju faktiskt vara lite farligt med ugnar, barn i huset och allt.

Hur det nu var, så satt jag inte Askungelikt vid spisen och åt. Talade jag om att vi blev fjorton förresten? Systersonens käraste kom med, hon skulle hinna vara med en stund innan nattpasset. Och det var ju jätteroligt att söta hon kom med, men det spelade ju inte mig någon roll egentligen – för jag ÄR ju inte vidskeplig.