Det är rätt knepigt det här med relationer. Ja, inte relationer mellan människor – så mycket har jag inte tid att skriva – utan relationen mellan kostnaden för olika saker. Så här:

Det kostar 10 kronor att gå på toa på Åhléns City. Är det dyrt? Man kan ju tänka att det faktiskt ökar deras omsättning avsevärt – för ingen pinknödig handlar bra. Förutom själva toaletterna, handfaten, papper, tvål och liknande ska 10 kronor/besökare bekosta en liten tant som står utanför och växlar till den nödiga tiokronan.

Det kostar 100 kr att gå in på Nationalmuseum. Är det dyrt? Då får man tillgång till ett antal toaletter som man får gå på hur många gånger som helst plus några aktuella utställningar och även alla de fasta utställningarna av världens stora konstnärer. Där finns ingen liten muggväxeltant som ska avlönas men en massa annan personal förstås.

Jag sa ju att det är knepigt med relationer. Bara komma på tanken att jämföra ett muggbesök i ett varuhus med ett på ett konstmuseum. Men nöden har ingen lag, som man säger, inte heller några fördomar utan uppstår när behovet finns, oavsett var kroppen råkar befinna sig. Men på ett ställe där man helst ska göra av med så mycket pengar som möjligt, där borde pissepausen vara mysig och avstressande så att man kommer in i köphumöret igen. Och framför allt borde det vara gratis.

På ett museum där man vill vara så länge att man får valuta för hundringen som man blev av med i entrén – där skulle en stund i hemlighuset kunna kosta en slant. En tia känns futtig efter insupandet av Carl Larsson, Rembrandt och gänget.