Kommer du ihåg dina första klackskor? Jag kommer ihåg mina. Framför allt kommer jag ihåg känslan när jag fick dem.
Hela familjen var på bilsemester någonstans i södra delen av Sverige och mina sandaler gick sönder. Vi gick in i en skoaffär och jag såg dem, skorna med stort S. De hade en massa smala gula och vita plastremmar över foten och en tjock, platåskoliknande sula som skulle se ut som kork. Den kombinerade klacken/sulan var tre-fyra centimeter. I mina ögon var de helt underbara. Och nej, jag hade inte fel på synen, så var modet just då.
Känslan när mamma sa att jag kunde få dem, overkligheten, lyckan som susade genom hela kroppen – jag skulle få mina första klackskor! – kom tillbaka till mig igår. Då fick Dottern sina första klackskor som en sexårspresent lite i förväg.
Dotterns lycka, visad genom ett stort allvar, när hon öppnade paketet från moster med familj- jag förstod hur hon kände. Skorna kom på fötterna snabbare än tanken och med ett stolt leende promenerade hon omkring. Och faktiskt sken. Hur underbart är det inte att se ren oförställd lycka?
Tiden får utvisa om hon kommer att komma ihåg den här dagen på samma sätt som jag gjorde.
Lämna ett svar