Ojoj, det är upprört i ankdammen. Och det med rätta eftersom Greenpeaceaktivister har tagit sig in på Forsmark. Det var inte första gången de tog sig in i en svensk kärnkraftsanläggning.
Var det svårt? Nej, några stegar så var det klart. Inte ens några vapen krävdes när gulliga solar, vindar och vattendroppar klättrade över stängslet.
Men hallå! Skrämmande att det ska vara så lätt att komma åt något som kan ödelägga hela vår omgivning, döda befolkningen och förgifta vår jord för hundratusentals år framöver.
I vårt demokratiska och godtrogna samhälle vill vi ha öppenhet. Vi riktigt ivrar för öppenhet. Hmm. Går det bra? Tja, jo, inte kan man klaga på öppenheten på våra kärnkraftverk i alla fall. Undrar hur det är i slutförvaringarna? Nu får jag mardrömmar. Och ju mer kärnkraft vi kör, desto fler urantransporter och slutförvaringar krävs. Verkar det riktigt klokt att vi ska utöka kärnkraften när vi inte ens klarar av att hålla ”snälla aktivister” utanför de kraftverk vi har idag? Nästa gång kanske det inte är söta solar som gör intrång.
Istället för att anhålla Greenpeaceaktivisterna tycker jag att Forsmark ska tacka dem. Och betala dem. Precis som vissa företag betalar hackare för att testa säkerheten. Helt gratis har ju Forsmark fått reda på att säkerheten är undermålig.
Så varför inte ge Greenpeace i uppdrag att försöka ta sig in i ett slutförvaringsrum? Bara för att se hur långt den svenska öppenheten sträcker sig, menar jag.
Lämna ett svar